Ensam

Ensam sitter jag i mörkret.
En dörr öppnas och där står någon.
Jag ser inte vem.
Mina ögon är fyllda av tårar.
Dörren stängs och lämnar mig i totalt mörker.
Jag kväver mina snyftingar.
Men tårarna får rinna.
Ingen får höra mig gråta.
Ingen är värd att se mina tårar.
Jag bara sitter ner
ensam
och gråter tyst.
Jag vill inte ha någon tröst.
Dörren öppnas igen.
Jag får lust att skrika
och
springa iväg.
Men jag kan inte ens stå upp.
Dörren stängs
och lämmnar mig i totalt mörker.
Men jag är inte ensam.
Jag kan höra någon andas.
Lugna, mjuka andetag.
Jag kan inte prata.
Kan inte fråga vem som är där.
Jag dras in i en kram.
Famnen är inte mjuk.
Denna personen bär en kedja runt halsen.
En stor, tjock, kall kedja möter mitt bröst.
Mina läppar möter den här personens läppar.
Min värld skiner inte upp.
Men jag är glad över att jag vet vem det är.
Det är den enda personen
som är värd att se mina tårar.