En ängels famn Jag sitter ner.
Ensam på en parkbänk
vid mörk gata.
Alla bara går förbi.
Tittar snett på mig när de ser
att jag verkar
prata med mig själv.
Men...
Jag är inte ensam.
En person sitter bakom mig.
En vacker flicka.
Ingen kan se henne.
Jag förstår dem.
Men endå så rinner salta tårar
nerför mina kinder.
Så jag vänder mig om
och kryper in
i min ängels famn.
Jag kryper in i famnen på
min själs ängel
som ingen kan se. Skriven av Alexandra, 13 år från Söderåkra. |