Bortom all besvikelse Bortom min vetskap, så svek du.
Bortom mitt förstånd, så krossade du drömmar.
Sorgen den rann över mig.
Försvann, det gjorde den, med kärlekens strömmar:
Och min besvikelse över dig, tar aldrig slut.
Det känns när hjärtat svider..
När det vill ta sig ut.
Jag som trodde att jag kände dig, den riktiga, den sanna.
Jag som alltid trodde att du skulle ge mig hopp och stanna.
Men du svek mig, på flera än ett sätt.
Jag trodde att du var den där vännen, men det var de som pratade som hade rätt.
Så nu åker jag, nu sticker jag, nu så åker jag iväg.
ska växa någon annanstans, utan dig.
Jag saknar dig. Skriven av Emma, 15 år från Lund. |