Den kusliga ön

Skriven av Annie Tagesson , 11 år från Ljungby.

DEN KUSLIGA ÖN!

Hej, hallå jag heter Freddy. Jag ska berätta om när jag var på den kusliga ön. Så här började det: jag och min familj var på picknick. Då kom det plötsligt en gammal, gammal, gammal gumma gående. Hon sa: akta er för den kusliga ön, akta er. Dom som åker dit kommer aldrig tillbaka. Jag tänkte vad har flugit i henne. Sen sa pappa Freddy vill du åka till den där ön och undersöka.
ja, ja det vill jag jätte gärna.
Så bra nu på direkten.
ja om jag får?
självklart. Du kan springa i fatt gumman och fråga om hon har någon båt. Jag frågade gumman om hon hade någon båt. Ja det har jag, du kan få låna den på ett enda villkor.
- Vad då? Sa jag. Om jag får skjutsa dig? När vi hade kommigt fram till ön sa jag :
- Kan vi inte åka hem. Nej sa gumman med mörk röst. Hon släppte av mig på ön och stack. Det fanns en ö på slottet. Jag gick ni i slottet. Där låg en pojke mitt på golvet. Jag gick fram till pojken först trodde jag att han var död men sen när jag såg att han andades förstod jag att han kanske sov. Plötsligt råkade jag nysa. Då vaknade han Aaa sa han, Aaa sa jag Hej sa han efter en stund, Hej sa jag. Vad heter du? Jag heter Karl. Jag heter Freddy sa ja. Freddy har du mat med dej? Ja vill du ha? Ja om jag får ja. Jag gav Karl en macka och lite av saften oj vad du äter det ser ut som om du inte har ätigt på dar? Nej det är inte så konstigt för det har jag inte heller. När han hade ätigt upp sa han :
- Varför kom du hit? Jo för att jag träffade en gammal gumma hon sa att jag inte skulle åka hit för det var kusligt.
- Varför gjorde du det då ?
- Jag ville utforska ön.
- Ska jag visa dig runt sa Karl.
- Ja det vill jag. När han hade visat mig runt en stund såg jag något vitt på hans nacke.
- Vad är det vita på din nacke Karl?
- Lova att inte bli rädd?
- Ja jag lovar.
- Jag är ett spöke.
- Va är du ett spöke?
- Ja, ja säger jag ju, ska jag ta av mig masken?
- Okej om du vill.
- Owav vad kolt. Det finns ju inga spöken.
- Jag vet, men när jag kom till den här ön kom det ett spöke. Jag blev livrädd, han sa att han skulle förtrolla mig till ett spöke så han slapp vara ensam. Vill du träffa honom?
- Ja.
- Här kommer han Oskar kom fram. Fram kom det ett litet spöke. Hej sa han.
- Hej sa jag. Sen bestämde dom alla tre att dom skulle förvandla Freddy till ett spöke.
Så levde dom lyckliga i alla sina dar. SLUT



Av: Annie Tagesson.