Mitt liv

Mitt liv är hästar!
Mitt liv är musik!
Mitt liv är att måla!
Mitt liv är att skriva!
Mitt liv är att vara hjälpsam!
I mitt liv är jag stjärna!
Mitt liv är inte likt de andras.
Mitt liv är en blandning mellan utanför och innanför,
och jag vet inte längre hur jag skall agera.
Jag är bra på en massa saker,
gör nästan aldrig fel,
har nästan alltid tur,
klarar allt och har självförtroende.
Jag får beröm varje dag,
hela tiden,
och är rätt trött på just det.
Det finns säkert andra som mår dåligt,
och inte är bra på någonting.
Därför har jag nästan slutat att ta åt mig berömen,
så att livet inte skall vara lika orättvist.
Varför skall jag kunna allt,
och andra inte kunna någonting?
Jag är annurlunda,
och reagerar inte som de andra.
Jag kan bara rycka på axlarna
åt en sak som mina kompisar
kan bli rasande över.
Jag vågar erkänna att jag inte vet,
vem den senaste kändisen är.
Jag ligger lite efter, är "efterbliven"
men jag bryr mig liksom inte.
"Jag lever mitt liv utan att leva".
Så säger de andra,
men de har fel.
Jag lever mitt liv, mitt som är annurlunda,
och dom deras.
Och så är det bara.


(Denna dikt är baserat på mitt liv, och jag överdriver inte!)