Döden JAG SITTER VID HAVET OCH GRÅTER, JAG VILL ATT DU SKA KOMMA ÅTER. EN TÅR FUKTAR MIN KIND. MEN TORKAS BORT AV EN VIND. JAG TÄNKER PÅ DEN TID SOM VARIT, ÖVER STOCKAR OCH STEN VI FARIT. ALLA MINNEN JAG HAR FINNS KVAR. JAG HAR INGEN SOM KAN TRÖSTA MIG FÖR DET SOM HÄNDE DIG. DU HJÄLPTE MIG ATT FÅ STOPP PÅ DET SOM HADE VARIT OCH GÅTT. MEN DÅ PLÖTSLIGT KOM DÖDEN, DEN KOM SOM EN VÄN. DEN TOG DIG I HANDEN OCH FÖRDE DIG HEM.
Skriven av Evelina, 14 år från Borås. |