Hennes, Amelias, liv.

Amelia i livet,
är inget att ta för givet.
Plötsligt hon försvann,
det var så mycket hon inte hann.
Hennes liv var en plåga,
av slit och om att våga.
Hon orkade inte mer,
hon tryktes bara ner, ner.
Hon rymde iväg en kväll,
då hennes mamma inte var snäll.
Hon gapade och skrek,
och Amelias knän sig vek.
Hon var då på benen igen,
och försökte att kämpa till sen.
Hon försvann,
det var så mycket hon inte hann.
Nu är hon på
den bästa platsen på jorden,
medan jag långsamt skriver
dessa orden.