Mary på kyrkogården

Skriven av Denise, 11 år från Södra Sandby.

Sandra stod i dörren till klassrummet . Mary gick förbi och ville inte titta på Sandra .
- Haha , ful tröja , var hittade du den ? På soptippen ? HAHAHA !! skrattade Sandra och satte fälleben för Mary så att hon ramlade .
Alla skrattade . Mary reste sej upp och sprang ut så att hon var säker på att ingen kunde se henne . Där började hon gråta . Sandra hade mobbat henne sen hon började i deras klass . Hon hade flyttat från Linköping ner till Svalöv . Där hade Sandra mobbat henne .
Mary torkade tårarna och gick tillbaka till kapprummet .
- Haha , är det inte lilla Mary , som inte ser var hon går ? hahaha !!!! , sa Sandra
- Nej , det är det inte ! , sa Mary argt , Det var du som satte fälleben för mej !!
- Så skyller du det på mej ? , säger Sandra
- Det var ju du !!
- Vaa ? Näe , såklart det inte var !
- Okej , LYSSNA HÄR SANDRA ! Jag har stått ut med dej i två år nu !! Tycker du att jag är en tönt eller ?! , sa Mary förolämpat och argt , Va ? TYCKER DU DET !?!
- Tja ....
- SVARA !
Alla började skratta åt Sandra
- Eehh .. Ja , det tycker jag !!!! , svarade Sandra
- Okej , då ska du se att jag INTE är någon !!!
- Vadå ? Ska du skvallra för mamma ? hahhaahha !!!
- Nej , jag ska gå genom mörka skogen till den gamla kyrkogården , OCH DU SKA FÖLJA MED !
- Va ? Nää , det ska jag INTE !
- Jo , den som vill vända först förlorar !
- Eehhhh .....
Alla började viska ...
- Okej , svarade hon tillslut , vi säger så , på fredag kväll klockan 10 !
- Nej , halv tolv !
- Okej , vi träffas borta vid parkeringen fem i halv ! Looser !
Mary fattade knappt vad hon hade gjort . Men hon ångrade sej inte ! Hon skulle klara det !

De träffades vid parkeringen fem i halv tolv på fredagen . De hälsade kort , och började gå .
- Är du skraj ? , frågade Mary
- Nej , är du ?
- Absolut inte .
De fortsatte gå längre och längre in i skogen . Några fladdermöss flög ur ett träd . Både Mary och Sandra flämtade till . Båda var rädda , det märktes . Men de sa inget .
- Gillar du Greenday ? , frågade Sandra
- Ja , svarade Mary
De började prata
- Du är ganska sjyst ! , sa Sandra
- Tack .. Du också !
- Ja , typ ... förlåt för att jag har mobbat dej .
- Visst . Nu säger jag inte att jag är rädd , men eftersom vi är typ vänner nu , så borde vi kanske inte gå tillbaka ?
- Jo , jag tror det .
De skulle precis vända när de såg något . Massa gravstenar ! De var på kyrkogården !
- Jag är rädd nu !!!! , sa Mary
- Jag också !
De han inte säga mer . De föll ner på knä . De kunde inte resa sej . Klockan var tolv . Sandra fick loss sej . Hon försökte rädda Mary , men on sår ett spöke och blev rädd . Hon svimmade . När hon vaknade var det fortfarande natt . Klockan var 2 . Det hade ljusnat lite ( det var sommar ) . Där Mary leget var det bara en bit av hennes tröja . Sandra var rädd och ledsen . Men hon gick inte . Hon stannade . Hon kände en hand på sin axel . Hon flämtade till , kollade bakåt och fick se Mary . Fast hon far inte mänsklig , men levande . Hon hade blivit krit vit och hade blod nästan över allt .
- Mary ? Mary ! Åååhh !! Vad jag är glad att se dej ! , Sandra kramade henne , Är du död ?
- Ja . Spökena fick fast mej och knivhögg mej .
- Oj ! Hjälp ! Är de här ?
- Nej , det är bara jag .
- Är du en av dom nu ?
- Nej .
- Bra ! Men vad ska du göra nu ?
- Jag vet inte . Men jag ska inte vara kvar här .
- På kyrkogården ?
- Mm .
- Du kanske kan hjälpa mej lite ..... Jo , det är några som har varit taskiga mot mej innan ...
- Jag fattar vad du menar .... Jag går med på det !
Plötsligt dyker massa spöken upp med knivar . Mary försöker stoppa dom , men det var för sent .........