Midnatt

Jag stirrar på en spöklik hatt,
Klockan slår tolv, det har blivit natt.
Rädslan växer och blir stor,
Då jag drömmer om min döda mor.
Onda väsen skrämmer mig,
Inte ens kissen säger hej.
Jag anar oråd då dörren plötsligt slås upp,
Men utanför finns bara en oskyldig tupp.
Jag fortsätter darra,
Allt omkring mig börjar knarra.
Ett monster uppenbarar sig vid min dörr,
Och jag vet att inget kan bli som förr.