Orden är starkare än kniven ja har...

Jag sitter och tänker på orden du sa så tunga och grova var dag...
Jag fäller en tår men måste ju gå..
Stegen är tunga att ta som att bära på stenar..men hur ont den kommer göra så måste jag gå här i från..
Jagt suckar och och går det svider så i hjärtat varje gång min fot kommer i backen så känner jag hur allt spolas tbx till tiden inan du vart arg till den tiden backom allt inan han inan vännerna och inan du alls fanns.... jag ser mig omkring och ser ett minne jag trode jag glömt !
så många år sen jag var med om detta det gammla ur mitt liv ingen viste fanns.. ja skriver in små ord i min bok och tänker: Om jag händå kunde minnas allt som hänt på 574 år... jag är i själva värket 600 år men 26 år räknar jag aldrig med... det var då allt började jag dog och blev en annan människa i en ny form men alltid har det varit tjejer.. jag har alldrig blivit riktigt kär för ingen har fått mig såhär... jag kollar på min klocka i min hand jag vrider den tbx till den dagen då jag fyllde fyra för första gången..
Jag gråter en tår men vrider fram den till denna tid jag lever nu i.. det är 2007 och allt ser utt som det borde allt är som det ska men där går jag som 11 år och tänker på saker som hände för 596 år sen som igentligen inte jag ska komma i håg.. men om man är det jag är så minns man allt från förr och så... men det är sant orden du sa är starkare än kniven jag har
....