Min hemliget

du tror att jag förstår när du vände dig bort,
men tiden blev förkort.
Du han aldrig förklara vad du i gentilgen vill,
men jag vet att jag ändå att inte reckt till.
så nu för jag gå vägen hem i gen,
utan dig min undebara vän.
Du och jag vi hade något specielt nått som ingen kunde se.
Men du årkade inte försöka något mer,
när dom hämska orden blev fler och fler.
Men om du skulle vara stark och va som jag,
kunde det vara vi två i dag.
Jag vill inte förstå att allt dom sa var värklighet,
Men långt där inne tror jag att jag vet.
Men det är min hemlihet.