Lämnar aldrig mig!

Man föds man lever och man dör,
Inte förens man står där utanför.
Man förstår att man älskat har,
När den man älskar inte finns kvar.
Men då är det försent allt är slut,
Man undrar när man ska hitta ut.
Ur denna hemska dröm,
Men det är en evig sömn.
Fast du vandrar i mörkret måste du hitta ut,
Till ljuset innan det tar slut.
Innan du blir fast i din ensamhet,
Och det är ingen som vet.
Ingen som ser,
Fast du faller samman mer och mer.
Men den som levt kan aldrig dö,
Den finns i jord, i luft och allt du tar dig för.
Fast den sårg har laggt sig och din längtan inte lika stor,
Så är det svårt när den man älskar har lämnat jord.
Fastän du kan känna en svår smärta,
Finns den du älskar allid i ditt hjärta.
Du lämnar aldrig mig,
För jag älskar dig.