Jag sitter och tänker ...

Jag vet att jag kanske inte borde försvinna bort in i min värld av frågor och hemligheter ... jag kanske borde stanna kvar i skolans lugna miljö men det finns ett fel och det är du.. du kan sitta och titta på mig då och då men då du tittar så säger du inget du kollar bara vad jag gör men så fort jag glömt att du existerar så kastar du nåt på mig och jag kommer tbx till världen och ser saningen i vitt ögat och jag känner hur mardrömmarna kommer tbx jag försöker att förstå vad som händer då du gör nåt men det är som att kasta en tändare på bensin eller på en tråd som går till nåt som sprängs för då känns de som en kniv i mitt hjärta som ett hårt slag mott min mage det känns som om världen rasara samman för du förstår i mina ögon är allt du gör som ett krig fast värre för allt pågår i mitt huvud säg .... jag försöker att konsentrera mig men kriget inom mig håller på så länge du håller på men då du slutar så lugnar allt ner sig inom mig... kriget står i mellan verkligheten och mina känslor... jag försöker att förstå mig på det här men det går inte... kanske borde jag fråga dig vf du plågar mig med ord och sånt...
men en sak jag vet är : killar är några som jag aldrig kommer lita på för dom krosar dig som om du inte var nåt ....