han och jag, varje dag, vi har varann!
våra hjärtan är gjorda av stål,
än kärlek hårda slag tål.
ingen kan stoppa oss nu,
nu är det bara jag och du,
ska vi rymma bort till fjärran land?
bara ta min hand,
där ingen kan stör oss,
vi stannar till döden skiljer oss åt,
och ävan då, kommer våra hjärtan dunka på.
men allt var bara en dröm,
nu vill jag bara hoppa i sjön.
jag sluade andas då, och mitt hjärta slutade slå.
när jag kom upp såg jag han,
han var värklig och vi hade varann.
Skriven av fanny blombäck, 12 år från kalix.