Ibland drömmer jag. Ibland drömmer jag.
Jag sluter ögonen och låter tankarna ta över.
De som har varit instängda så länge.
Men jag drömmer inte som de andra.
Jag har inga känslor. Varken lycka, glädje eller sorg.
Jag drömmer om konturerna på tre toppar i horisonten.
Jag drömmer om månen, om dimman, om örnarna.
De ståtliga svarta örnarna som cirkulerar runt bergstopparna.
De som flyger vart de vill i månens bleka sken.
De som viskar till mig " vi är fria"
Ibland känner jag en huggande smärta i hjärtat, att få vara en av dem.
Jag får flyga med dem, men till de tre topparna kommer jag aldrig.
Dit flyger bara "de fria". De som "vill" och "kan".
Jag "vill" inget. Jag vet inte vad det betyder. Vad är frihet, vilja?
Jag "kan" inte.
i månens sken ser jag konturerna på topparna.
Viljan och frihetens toppar som reser sig i fjärran. Skriven av Sara Eriksson, 13 år från Kil. |