Gjort är gjort!

Jag blundar för att inte se dig,
håller för minna öron för att inte höra dig,
står helt still föra att du inte ska kunna röra mig.
Var jag en går påminns jag om dig,
fåglarna på himlen som sirklar runt omkring mig.
Tätt i hopp med varandra som en gång i tiden vi gjordde,
men det var då ner vi trodde.
Dom förtsetter att flyga som om dom inte vet nått,
för det är svårt jag har inte ens förstått.
Hur det plötsligt blev så,
jag som trodde att det alltid skulle vara vi två.
FÖr vart jag en går ja överallt,
känns det som om det blåser kalt.
Jag ser blommor som vi plockade,
känner doften av ditt hår,
Hur ska jag klara mig så här i flera år.
För när du gick slet du ut mitt hjärta,
jag försöker att dölja min hämska smärta.
Men det är inte lätt när den som är allt för en,
plötsligt går och man vet att den inte kommer komma till baka i gen.
Men jag kan inte fatta hur du kunde glömma mig så fort,
men jag får väll göra samma sak för gjort är gjort.