En mördare i Västerås

Skriven av Nora, 8 år från Stockholm.

Innan jag släckte lampan för att gå och lägga mig sa jag till mamma - Du glömde att stänga fönstret! Oj, då! sa mamma och tittade på mig lite generat och små-skrattade. När hon hadde gått ut låg jag där och såv som en stock. Nästa dag vaknade jag av att värken mamma eller pappa var hemma. Så jag tänkte, vad komstigt?. Så jag gjorde frukost själv. Sedan tog jag upp min ryggsäck, Packade ner ett äpple och en apelsin och gav mig iväg till skolan. När jag var framme vid skolan tittade jag på klockan och sa, - oj jag 'är visst lite sen! Så jag skyndade mig in i klassrumet. Jag sprang rästen av vägen. När jag kom in så såg jag att vi hadde en vekarie där. Hon hette tydligen Eliz . Jag gick fram till henne och sa - förlåt att jag är sen. Mm, fick jag bara till svar. Så jag satte mig vid mitt bord, jag satt med: Gabriel, Simon, isabell och Nicole. Vekarien sa - ni ska jobba enda från sidan 12 - 17. Jag räckte upp handen och Eliz frågade, vad är det nu da?. Vi ska jobba på dom här sidorna i en klass uppåt. Men Eliz fnös bara till och slog mig lite på fingrarna. Aj!, sådär får man ju inte göra nu för tiden!!, tänkte jag ropa. Men jag tog mig samman och försökte tränga mig igenom talen i alla fall. Efter skolan gick jag hem. Jag mötte min bästa vän Berit på vägen. Vi gick till sammans. men vid korningen skildes vi, För att vi skulle gå åt olika håll. När jag kom hem så var mamma och pappa hemma. Konsigt? tänkte jag. jag frågade dom, vart var ni i morse? jasså!, förlåt gumman! vi hadde tyvärr åkt till jobbet sa hon, och kysste mig på kinden. Plötsligt knackade det på dörren. En man med svart kostym, En grön hatt och ett par blanka, bruna skor steg in. Han tog plötsligt tag i mamma och sa - Du följer med mig!, Vi ringde 112. Då knackade det på dörren igen. Då var det poliserna som kom. Dom sa - vad står på? vi sa det kom in en man, Med svart kostym blanka bruna skor och en grön hatt. Mm, Mm svarade polisen och skrev upp allting. Sa han något? frågade den ena polisen. Nej sa pappa. Joo, han sa 'du följer med mig!!' ja ljust det, sa pappa. Dom gick iväg. Jag sa till pappa - vad ska vi göra, och det rann en tår ner för min kind. Vet inte sa pappa lite skakis. Vi gick till minilivs. Där låg det människor på golvet med rött runt sig. Jag luktade på det. Jag tillomed smakade pytte-pytte-lite. Det var inte färg, inte sylt. Det var blod!! Vi har en mördare i västerås! hjälp!!! vi ringde 112. och dom kom till minilivs. Vi såg En maskerad man i butiken. Det var manen!! som tog mamma. Med svart kostym och allt det däär!! poliserna var många så det fick tag i dom. Men mamma var död!! Jag börgade storgråta!! Jag blev alldrig glad mer. Men jag gick till hennes grav ibland och hon fanns alltid i mitt hjärta. Det stod till och med i tidningen. Hej då mamma!

(sagan är inte sann xD satt ni vet)