Kärleken är en trappa

Kärleken är en trappa.
Man går långsamt uppåt, hoppas och vill.
Man faller igen och blir sårad.
Man går uppåt, försiktigt för att inte ramla igen.
Ju längre upp man kommer desto mer självsäker blir man.
Men man faller igen.
Man ger upp.
Tar rulltrappan...
Den slutar fungera.
Och där står man mellan himmel och jord.
Och vet inte vad man skall göra.
Kärleken är en trappa...!