minnet av dig

ljudet av dig
ensam i en lägenhet på söder
jag saknar dig
hjärtat blöder

doften av dig
så som bara du kan dofta
jag kryper längre ner
och virar mig in i min kofta

synen av dig
plågar mig dag och natt
jag kan inte sluta tänka
på bänken där du och jag satt

minnet av dig
är det enda jag har kvar
jag släpper taget om kanten
om den människa jag en gång var