Vå hemska fröken Bakom vårt kvarter,
Finns ett hus som ingen ser.
Det har varit ett råttbo för många,
Ja, de som inte katten fick fånga.
Men nu är det fullt av gastar och spöken,
Det berättade vår mystiska fröken.
Ingen vet var hon bor,
Och det sägs att hon mördade sin mor.
Och alla säger att hon åt upp sin far,
Nu finns nog bara ben kvar.
Hur jag vet detta vill du inte höra,
Då måste jag skära av mig mitt öra.
Men oj,det kan jag inte göra,
För mig går inte att förstöra.
Mitt liv blev inte långt,
Nu har jag det i huset väldigt trångt,
Och mellan alla gastar och spöken,
där sitter vår hemska fröken!
Skriven av Isabella Vehkamäki, 13 år från Karlskoga. |