Efterlyst..

Skriven av Emmy Holm, 11 år från Stockholm.

I cirka 3 veckor var lapparna framme, dom satt på varenda stolpe som avr synlig..
Allt som stod på lapparna gick in hos människor som skräck..
Men alla gav upp..
Efter bara 3 veckor, var lapparna om min efterlysning borta..
Ingen letade efter mig längre, allt var borta..
Min pappa och mamma med..
INGEN letade efter mig..
Ingen visste var jag var heller..
BARA JAG..
KAP 1..
Skolan slutade kvart i 3..
Nu när jag börjat 6:an var allt svårare, hårdare, och senare tider..
Särsklit på onsdagar..
KVART ÖVER 3...
Jag suckade åt mina tankar och fylldes av annat.
Jag slog en blick mot klockan..
2 minuter kvar..
Jag suckade igen, tiden hade tyckts stannat.
Min magisters genomgång om synliga detaljer i geometriska former började, sov halva klassen efter bara 2 minuter..
Men nu var nästan allt över...
Klockan ringde och alla sprang ut.
Jag hade inget för mig som vilken dag som helst.
Väl ute på skolgården fick jag syn på Pauline.
Hon vinkade åt mig och jag log.
- Ses hemma!, Ropade jag.
Hennes små bruna små ögon såg olyckligt mot mig när jag rundade hörnet och rörde mig mot skogen.
Jag gav en slängpuss.
Pauline, min lillasyster..
Var nästan den enda andeledningen till att jag har något possitivt i mitt värdelösa liv..Jag suckade åter och snubblade till..
Då såg jag, en lång person framför mig hade tagit plats.
- Vad fan gör du! Jag går här du får se dig fö.., Jag avbröt mig själv.
De var ingen i min ålder..
De var en gammal kvinna, säkert i mormors ålder..
- FÖRLÅT.., Sa hon kort och hjälpte mig upp.
Jag log smått och började gå vidare.
- VÄNTA.., Sa hon snabbt.
Jag svalde hårt och vände mig om.
- Vad?, Sa jag oroligt.
- DU.., Sa hon och pekade mot mig.
Jag blev kritvit i ansiktet och svalde igen.
- Jag? , Sa jag konstigt.
- DU.., Sa hon igen och pekade mot mig. DU SKA HITÅT!. Skrek hon.
Hon greppade tag i min krage och vred mig runt ett varv.
- VAD IN I!, Sedan var allt svart..
Nu sitter jag i en husvagn där jag suttit i över 2 veckor..
Kvinnan som kidnappad mig hade ingen dotter, men såg mig som den perfekta..
Därför blev jag offret..
Jag lever inte dåligt..
Faktum är att jag är glad att AGDA kidnappade mig..
Nu lever jag ett bättre, och lyckligare liv...
Fallet om mig kommer aldrig att redas ut..
Inte min efterlysning heller för den delen..
THE END...