Den röda rosen och sveket
Flickan o hennes pappa stod på perrongen.
" Jag o mamma ska bara bo så här tillfälligt. Det vet du väl?"
Flickan svarade inte på frågan. Hon var allt för upprörd och ledsen.
"Du?" sa pappan till henne." Jag lovar att komma tillbaka till dig när denna rosen har vissnat." Han räckte över den mest blodröda ros till henne.
Hon tog emot och gav sin pappa en hård kram innan hon såg honom försvinna bakom de elektriska dörrarna på tåget. Hon grät. Men när hon kom hem, upptäckte hon att rosen var gjord av plast...
Skriven av Ida Håkansson, 13 år från Sölvesborg.