Någon viskade mitt namn...

Skriven av Lici, 11 år från Solna.

Jag kollade mig yrvaket omkring. Jag hade väckts från mina drömmar av en lätt viskning, knappt hörbar. Någon hade viskat mitt namn, och jag kände mig tvungen att hitta denne någon och...
Ja, vad jag skulle göra sen visste jag inte, men att det var viktigt att jag letade reda på den som hade viskat mitt namn visste jag.
Ingen var i närheten, i alla fall ingen som skulle kunnat viska mitt namn tillräckligt högt för att jag skulle kunna höra det.
Jag tittade upp på stjärnorna och kände mig bedrövad för att jag inte visste vem det var och varför denne hade viskat mitt namn...
En av stjärnorna lös ovanligt starkt och jag fokuserade blicken på den.
- Någon viskade mitt namn... viskade jag som om det var lösenordet till en hemlig port, men jag sa det bara för att kunna tänka klarare. Stjärnan gjorde mig yr, men jag släppte den inte med blicken. Det kändes som om den lös klarare och starkare för varje ögonblick som jag såg den, och tillslut såg det nästan ut som om en bro av ljus ledde ner från stjärnan och ner mot mina fötter.
Det var som om jag inte kunde tänka, som om jag hade tappat allt förnuft och gick på bara känslan. Jag steg upp på bron av ljus och började konstigt nog gå upp mot stjärnorna. Plötsligt visste jag. Denne någon som viskat mitt namn fanns där uppe, där uppe bland de lysande stjärnorna. Svaret fanns där uppe, och jag skulle göra vad som helst för att hitta personen som viskat mitt namn.