Var ska man börja?

Klockan var tio på kvällen. Den ända som gått hem var Pernilla, skönt. Jag borde inte tänka så, det var ju jag som bjöd Pernilla, vi skrattar alltid när vi är tillsammans. Men på något sätt så kan jag inte låta bli att irritera mig på henne. Kanske är det för att hon alltid ska vara bäst? Eller för att om jag gör fel eller säger fel på engelska lektionerna så skrattar hon drygt och säger "Nej så heter det ju inte hahaha" och får resten av klassen att skratta åt mig också. Inte med mig, utan åt mig. Själv sitter jag och kurar ihop mig så mycket det går i min stol.

I alla fall...
Jag hade tjej kväll hemma hos mig, alla var där förutom Pernilla som gått hem, Maria J som var hos en annan kompis och Ulrika som var sjuk.

Eftersom att vi bara var tjejer fanns det inte direkt någon poäng att leka Sanning och Kånka. Så vi lekte Sanning och Sanning istället. Vi tände ett ljus och ställde mitt på golvet och satte oss runt det. I början frågade vi frågor som "Vem var din första kärlek?" eller "Har du haft sex än?"
Men sedan kom en fråga som gjorde att det drog ihop sig i magen på mig. Det var när Siv frågade "Vad är det värsta som hänt er?" Det var meningen att frågan skulle gå runt, det började hos Mia. Medan Mia satt och berättade om någon gång hon hade gjort bort sig inför nån kille och att hon hade brutit benet, så satt jag och tänkte på vad jag skulle säga när frågan kom till mig. Skulle jag säga den gången när mina föräldrar skylldes? Eller kanske att jag har flyttat 7 gånger? Eller kanske att både min morfar och farfar är alkoholister? Nej, jag kommer nog säga när mamma fick cancer.
Frågan gick över till Tina. Vi visste alla redan vad hon skulle säga, men vi lät henne säga i alla fall eftersom att det är skönt att få det sagt. "Ja, det var ju när min pappa dog" sade hon. Medan både Miranda och Daniella svarade, vart jag osäker på om jag verkligen skulle säga det. Fanny som satt bredvid mig märkte att jag blev spänd, hon tog min hand och jag kramade den lite grann för att visa hur tacksam jag är för att hon finns. Både Miranda och Danilla sade något om släkten, Miranda sa att det var när hennes morfar dött. Daniella sa att det var när hennes farmor dött.
Frågan hoppade över till Anneli, som sa att det var när Niklas gjort slut. Jag och Miranda växlade snabbt ett ögonkast. Vi visste båda vad vi tänkte. Att Niklas hade gjort slut med Anneli för fyra år sedan, när vi gick i fyran. Och att hon borde glömma det! Och att hon har en sån jävla tur, jag älskar verkligen Anneli, hon är en jätte bra kompis, men att DET är det värsta hon varit med om det är ju fan... ett skämt.
Frågan kom till Fanny, hon sade att det var den gången hennes cirka 40åriga släkting frågat henne när hon var 12år gammal i fall hon ville ha sex med honom. Hon kramade till min hand medan hon berättade, jag kramade tillbaka, hon ska veta att jag finns där för henne!

Nu, nu var det min tur. "Ja..." en kort paus. "Det var väll när min mamma fick cancer." Min röst brast när jag sa ordet cancer, det blev tyst en stund, jag tittade upp på alla log lite grann för att visa att det är okej. Miranda sa att hon förstod att det måste varit jobbigt. Jag nickade, kramade Fannys hand ännu lite mera.