Ensam Att vara olycklig är en vardag för mig.
Jag är alltid som en skugga brevid dig.
Självkänsla vet jag knappt vad det är.
Jag undrar om det finns någon som håller mig kär.
Mitt liv är så underligt, allt är så svårt.
Nästan varje dag får jag en kommentar som träffar mig hårt.
Kanske blir det bättre en dag.
Då jag vågar stå upp för mig själv, att våga vara jag.
Den här dikten är till alla som lever i det tysta nu.
Stå på er, för den som förändrar världen kan vara du! Skriven av Louise, 12 år från Norrköping. |