Ett brustet hjärta

Jag tittar ner på på marken och vad ser jag där?
Delar av mitt hjärta ligger utspridda här.
Förtvivlat försöker jag lappa ihop det igen.
Det går inte nu, men kanske sen.
Sen när jag inte längre tänker på dig.
Sen när allt har ordnat sig.
Men kanske kommer jag för alltid bära med mig min sorg.
Kanske kommer jag alltid på bära bitarna av mitt hjärta i en korg.
Jag vet att jag inte kan leva så.
Den första bästa lösningen jag kommer på,
är att helt änkelt svepas in i eldens lågor.
Då får jag ett slut på mitt hjärtas plågor.
Men nej, jag ska vara stark och med hjälp av en vän,
kommer jag helt änkelt kunna leva igen.