MYSKO - Jersey-djävulen

En absolut omöjlig varelse, som folk ändå säger sig ha sett i flera hundra år, är den så kallade "Jersey-djävulen". Historierna om Jersey-djävulen kommer från trakten kring Pine Barrens, ett stort, ensligt barrskogsområde i sydöstra New Jersey, USA. Härifrån kommer flera sägner om häxor, spöken och andra hemskheter.

Sagan om Jersey-djävulen
Den mest kända historien om Jersey-djävulen berättar om hur en mor Leeds blev med barn efter en kärleksaffär med djävulen. En stormig natt 1735 drabbas en mor Leeds av värkar efter en lång tids svår graviditet. Med sig i stugan hade hon samlat flera av sina häxvänner som skulle hjälpa till vid födseln. Det barn som förlöstes var till en början alldeles normalt till utseendet, men strax började det ändra form. Inom ett ögonblicks tid hade barnet tagit gestalt av ett monstrum med hovar, fladdermusvingar, hästhuvud och en kluven svans. Efter att ha störtat omkring i mor Leeds stuga flög det upp genom skorstenen och försvann.

Under några dagar hemsökte varelsen de kringliggande byarna och tog sedan sin tillflykt mellan de stora tallarna i Pine Barrens. 1740 samlades präster i skogen och läste böner som skulle driva bort djävulen i hundra år, och den syntes faktiskt inte till igen förrän under den senare hälften av 1800-talet. Släkten Leeds har funnits i verkligheten. De dök upp i New Jersey redan 1699. Om det verkligen funnits en häxa vid namn mor Leeds vet man dock inget om. Från 1700-talet finns olika anteckningar om Jersey-djävulen. Bland annat finns det protokoll av Burlingtons byråd från 1735, som tar upp de problem "djävulen" åsamkat trakten de senaste åren.

Monster i sikte
De äldsta observationerna av Jersey-djävulen kommer från början av 1800-talet, då soldater och befäl på ett övningsfält fick se en underlig varelse flyga rakt igenom deras kanoneld, helt opåverkad av kulorna. Mellan 1816 och 1839 besökte kejsar Napoleons bror New Jersey för att jaga och sade sig möta Jersey-djävulen flera gånger under jaktpassen. Framåt slutet av 1800-talet fick varelsen skulden för att ha dödat får och höns och lämnat underliga fotspår efter sig. Vid det laget kända alla till Jersey-djävulen i området och många från trakten kring Pine Barrens vågade sig inte ut efter mörkrets inbrott.

Ett himla liv
Den 17-23 januari 1909 lämnade djävulen spår efter sig över både södra New Jersey och Philadelphia, och sågs av över tusen personer. Polismän hade skjutit på en konstig flygande varelse och flera människor hade fått soptunnor omkullvälta och märkliga spår fanns överallt.

Spåren gick över flera hustak, uppför väggar, upp i träd och ner igen och till och med genom smala rör. Flera personer berättade också om att de sett Jersey-djävulen på nära håll. I till exempel staden Bristol såg postmästare E.W. Minister en fågelliknande varelse med hästhuvud och hörde dessutom så högljudda skrål att det nästan slog lock för öronen på honom.

Tidigt på morgonen den 19:e gav djävulen veckans galaföreställning hemma hos mr och mrs Nelson Evans i Gluecester. Klockan 02.30 vaknade paret av ett väldigt oväsen ute på gården. Då de tittade ut genom sovrumsföstren fick de se en ryslig figur som trampade omkring på taket till ett av deras uthus. Mr Evans berättade följande för tidningen Philadelphia Evening Bullentin:

"Den var ungefär en meter lång, med huvud som en collie och ansikte som en häst. Den hade en lång hals, vingar ungefär 60 cm breda, och dess bakben liknade tranans, och den hade hästhovar. Den gick på bakbenen och höll upp två korta framben med tassar. Den använde inte frambenen alls medan vi tittade på den. Jag kan tala om att jag och frugan var rädda, men jag fick i alla fall upp fönstret och ropade 'schas', och då vände den sig om och skällde på mig, och flög iväg."

Makarna Evans såg varelsen under hela tio minuter, och deras noggranna beskrivning av inkräktaren uppmuntrade tidningen att trycka en tecknad bild. Den var menad som ett skämt, men avbildar faktiskt Jersey-djävulen som många personer säger sig ha sett den. Flera skojfriska journalister skrev om Evans monster som "den felande länken" eller "Jabberwock", ett vidunder ur en nonsensdikt i Alice i spegellandet. Ännu någon gav den det tvivelaktiga latinska namnet "asertoraksidimundiakins".

Under denna intensiva period organiserades flera uppbåd som jagade efter varelsen, men utan resultat. I många fall jagade man något helt annat, som fullt vanliga djur, varandra eller bara skuggor. Samma dag som makarna Evans berättade om sin märkliga syn spårade två jägare det man trodde vara djävulens spår 30 kilometer runt stan. Fotavtrycken gick över tvåmetersstaket och genom dräneringstunnlar bara 20 centimeter i diameter. Ytterligare ett sällskap, den här gången i staden Camden såg djävulen denna dag. Också denna gång skällde den och flög iväg.

Under onsdagen den 21:a såg spårvagnskonduktören Lewis Boeger djävuler i Haddon Heights. Han tyckte att den påminde om en kängru, men att den i övrigt var "fasansfull". Senare såg en polisman och pastor John Pursell djävulen fara förbi på himlen i Pemerton. "Jag har aldrig skådat maken!" intygade pastor Pursell. Tre uppbåd satte efter varelsen. Men fann bara ett spår som så småningom slutade i tomma intet. I Collingswood såg ännu ett uppbåd djävulen då den flög iväg mot Moorestown. I Maple Shade, strax utanför Moorestown, fick en man se djävulen spatsera över kyrkogården Mount Carmel Cemetary. I staden Riverside hittades märkliga spår på hustaken och runt en död hundvalp.

Slutet för djävulen?
Denna onsdag verkade det faktiskt som om Jersey-djävulen satt sin sista potatis. Rälskontrollant William Wasso gick längsmed den elektriska järnvägen mellan Clayton och Newfield, då han runt en krök fick se djävulen stå och lukta på det ena spåret medan dess svans sakta sänkte sig ned mot det andra. När både figurens nos och svans nådde spåren uppstod en våldsam kortslutning i det elektriska spåren. En kraftig explosion slungade plötsligt Wasso långt ut i buskarna medan sex meter av spåret smälte. Där djävulen stått fanns bara en rykande krater, och Wasso antog att den märkliga varelsen strukit med i smällen. Men samma eftermiddag sågs den strax över gränsen i Philadelphia, Pennsylvania, där den med flammande andedräkt jagade mrs J. H. White som gått ut för att hämta tvätten.

Beskjuten
Tidningen Philadelphia Record skrev om ännu en händelse någon gång under dessa oroliga dagar 1909. Telefonledningsreparatör Howard Campbell satt uppkliven på en stolpe vid Beaver Pond, fem kilometer från Pleasantville, då något plötsligt slog ned på honom från ovan. Hans rop på hjälp kallade dit hans kamrater, som arbetade en bit bort. En av dem, Theodor D. Hacket berättade: "Då jag såg 'terrorn' där uppe på stolpen drog jag min pistol och sköt. Ett av skotten bröt av dess ena vinge och den föll till marken medan den utstötte hemska skrik. Men innan någon kom till sans var saken uppe och iväg med långa kliv och en sorts skutt, släpande ena vingen, och försvann in mellan tallarna. Vi hämtade lite rep för att hjälpa ner Campbell från hans obekväma situation. Så gott som jag kan beskriva 'terrorn' hade den hästhuvud, fladdermusvingar och en råttsvans, fast mycket längre".

Sista synerna?
Det dröjde tills 1927 innan Jersey-djävulen dök upp igen, då en taxichaufför som bytte däck på sin bil fick se odjuret. 1936 hördes dess läte utanför Woodstown och 1953 sågs den promenera nerför en gata i staden Salem. 1951 drabbades orten Gibbsboro av ett tumult liknande det 1909. 1961 sågs djävulen av två par flyga mellan träden i Pine Barrens. Trädtopparna visade sig senare vara flådda på bark. 1966 dödades 61 ankor, 3 gäss, 4 katter och 2 hundar på en gård i trakten. 1981 såg ett ungt par djävulen vid Atison Lake i Atlantic County, och 1987 i Vineland hittades märkliga fotspår runt kroppen av en stor schäfer som slitits i stycken.

Ett seglivat mysterium

Sandtranan, som ibland ses och hörs i New Jersey.

Det finns förstås många teorier om vad djävulen egentligen var. Många forskare skyller på masshysteri, det vill säga att folk skrämmer upp varandra tills de inbillar sig alla möjliga saker. Det har hänt flera gånger i historien och kan dessutom uppstå ganska lätt. Några har också menat att det rört sig om en trana, som förutom sina långa ben och kraftiga vingar också har ett konstigt läte. Om man bortser från svansen och det hund/hästliknande huvudet är tranan det djur som närmast liknar djävulen och dess läte. En professon Bralhopf har föreslagit att det rör sig om en flygödla som överlevt årmiljonerna i någon dold grotta.

En konstig detalj är att djävulen ofta har setts strax före krigsutbrott. Förutom framträdanden innan inbördeskriget, spansk-amerikanska kriget, första och andra världskriget, sågs också varelsen dagen innan Pearl Harbor bombades. Vietnamkriget verkade också förebådas av ett uppdykande av djävulen.

Varelsen verkar vara helt odödlig (såvida det inte handlar om flera) och kan dyka upp på flera ställen samtidigt, eller åtminstone färdas i omöjliga hastigheter. Kort sagt bryter Jersey-djävulen mot alla kända regler om tid och rum. Det skulle vara en stor sensation om något som Jersey-djävulen faktiskt skulle finnas i verkligheten, men något konstigt i skogen Pine Barrens har iallafall fått folk att berätta märkliga historier i 300 år!