Atlantis

Bermudatriangeln

Nazca-fälten

Stonehenge

Påskön

BERMUDATRIANGELN

Den påstådda triangeln

En av vår tids mest omskrivna mysterier rör den så kallade ”Bermudatriangeln”. Detta ökända stycke hav sträcker sig mellan Florida, Bermudaöarna och Puerto Rico. Det har blivit berömt för det antal försvinnanden som kopplas till platsen. Men många undersökare hävdar att det inte finns något mysterium alls.

Gammalt mysterium
Just namnet ”Bermudatriangeln” är inte så gammalt men historierna om området går mycket långt tillbaka. Innan har det kallats Hoodoo-havet, djävulstriangeln eller dödens triangel. Enligt vissa efterforskare går mystiska händelser i triangeln så långt tillbaka som till när Juan de Bermudaz upptäckte Bermudaöarna 1515. Också Columbus landstigning i Amerika har blivit indragen i historierna. När skeppen Nina, Pinta och Santa Maria seglade genom området 1492, ska kompasserna ha fått spader och märkliga ljus setts på himlen. Det talas t o m om ”en mäktig flamma” som ska ha kraschat ner i havet. Detta kan naturligtvis ha varit en meteor.

Spökskepp på villovägar
Ett annat mysterium som ibland blivit kopplats samman med Bermudatriangeln är historien om spökskeppet Mary Celeste. Den övergivna briggen återfanns 1892 på drift flera hundra sjömil från sin planerade rutt mellan New York och Genua. Ingen av besättningsmännen återfanns och inga spår efter vad som kunde ha hänt ombord stod att finna. Historien om Mary Celeste är ett spännande mysterium i sig men har inget att göra med Bermudatriangel. Mary Celeste upptäcktes utanför Portugals kust, långt från Bermuda.

Flight 19:s försvinnande
Mysteriet blev inte riktigt omtalat förrän 1945. Den 5:e december detta år försvann nämligen fem stridsflygplan under ett rutinuppdrag från Fort Lauderdale i Florida. Händelsen fick rubriken ”Flight 19” och blev för många en bekräftelse på att historierna om en mystisk kraft i Bermudatriangeln faktiskt var sanna. Löjtnant Charles Carroll Taylor var en av två erfarna militärer under uppdraget och ledde de andra flygplanen. De andra 12 piloterna, radiomännen och skyttarna var alla i träning och hade mycket lite erfarenhet av manövrar. Cirka två timmar efter avfärden 14:10 började något sorts problem. Radiomeddelanden avslöjade att Taylor började bli förvirrad: ”Bägge mina kompasser är utslagna… Jag är över land, men det är uppbrutet. Jag är säker på att jag är i (Florida) Keys (en ögrupp), men jag vet inte hur långt ut eller hur långt från Fort Lauderdale”. Detta verkade tyda på att Flight 19 flugit bra mycket vilse. Den planerade rutten skulle ha fört dem till Great Sale Cay, som ligger ungefär 32 mil från Florida Keys.

De följande två timmarnas radiosändningar avslöjade att planen först flög norrut och sedan österut i förhoppningen att via Mexikanska golfen hitta till Floridas kust. De sista utsändningarna från Taylor berättade att planen började få ont om bränsle och att de skulle försöka landa på havet tillsammans. Ett pontonplan lämnade Miami för att söka efter flygarna men var tvunget att vända när antennen frös till is. Ett annat plan gav sig av från Banana River Naval Air Station men tycks ha störtat i havet. En halvtimme efter planets avfärd sågs en explosion av en oljetanker till havs. Oljerester och delar i vattnet tycktes visa att sökplanet kraschat. En annan historia menar att planet störtade redan 23 sekunder efter starten. I alla händelser försvann detta plan inte tillsammans med Flight 19.

Flight 19:s tvåtimmars-uppdrag hade förvandlats till ett femtimmars vettlöst irrande och som tydligen slutat i en katastrof. 400 000 kvadratkilometer söktes av under fem dagars tid, men inga spår av planen eller dess besättning återfanns. Sedan började media spekulera i vad som kunde ha hänt och äldre historier om förolyckade plan och båtar kom fram.

Området får sitt namn
Namnet ”Bermudatriangeln” myntades troligen av författaren Vincent H. Gaddis, och användes första gången 1964 i ett nummer av novelltidningen Argosy. Men redan 1952 hade George X. Sands skrivit om ett möjligt fenomen i tidningen Fate. 1969 kom boken ”Limbo of the Lost” av John Wallace Spencer; kanske den första av triangel-mysterie-böckerna. Men det var egentligen Charles Berlitz bästsäljare ”The Bermuda Triangle” från1974 (svensk översättning, ”Dödens triangel”, 1976) som gjorde mysteriet populärt. Berlitz tar upp en mängd exempel på försvinnanden i området, där segelbåtar, lastfartyg, passagerarflyg och lastflyg från olika nationer tycks ha gått upp i rök eller hittats övergivna. Alla dessa händelser presenteras som bevis på att okända krafter är i görningen i triangeln.

Inget mysterium?
En närmre granskning av Berlitz material visar dock att han, liksom så många andra före och efter honom, varit tvungen att hoppa över vissa fakta i fallen för att göra händelserna tillräckligt mystiskt intressanta. I de flesta fall verkar det som om man kan resonera sig fram till olika fullt naturliga orsaker. Det finns gott om detaljer i fallet Flight 19 som visar att något skulle kunna gå fel under flygningen. De fyra unga piloter som flög bakom löjtnant Taylor var, som sagt, mycket oerfarna och helt beroende av hans vägledning. Taylor själv led denna dag, enligt rapporter, av en gräslig baksmälla och ville helst att någon annan skulle överta hans uppgift. Då hans kompass strulade valde Taylor att navigera efter landmärken som han kunde se under och framför sig. Men mulet satte snart stopp för det. Radiokontakt mellan Fort Lauderdale och planen var dålig. Det hade inte varit några problem att byta till en bättre kanal, men det verkar som om Taylor inte vågade göra detta då han räknade med att helt tappa kontakten. Taylor ledde de andra planen österut då han var övertygad om att de befann sig över Mexikanska golfen, vilket bara ledde dem ännu mera vilse. Från radiotrafiken vet man att några av kadetterna föreslog att Florida kanske egentligen låg västerut, men Taylor valde att strunta i deras råd.

Djupa vatten
Man har aldrig hittat något vrak från Flight 19. I februari 1991 meddelade en amerikansk dykarfirma att de hittat ett av de försvunna planen och till och med lyckats bärga det. Men undersökningar visade snart att  det rörde sig om ett av de andra 100 plan som störtat i området. Att Flight 19:s plan är spårlöst försvunna ter sig inte så märkligt då man vet att det i detta område finns en kontinentalhylla som störtar abrupt ner i ett bråddjup på flera tusen meter. Det djupaste stället i hela Atlanten, Puerto Rico-graven, ligger i Bermudatriangeln.

Tvivel
Författaren Lawrence David Kusches ifrågasatte Berlitz påståenden och skrev själv boken ”The Bermuda Triangle Mystery –Solved” (1975). Kusche har använt sig av skeppsregister, loggböcker och en mängd rapporter om väder och vind för att gå igenom de olika fallen av försvinnanden. Han upptäckte bland annat att ett norskt fartyg som hette Stavanger, som 1931 ska ha försvunnit med 430 personer, aldrig hade existerat. Framför allt visade väderraporterna att de flesta av de försvunna fartygen råkat in i kraftiga stormar, och inte som ofta påståtts gått upp i rök i vackert väder. Om man gick efter alla de exempel Berlitz citerar i sin bok skulle triangeln snarare visa sig vara mer rombformad. Faktum är att det skulle vara svårt att påvisa något triangelformat område alls; redaktören för tidningen Fate gick 1975 igenom olycksrapporter hos försäkringsfirman Lloyds i London, och kunde då konstatera att området inom triangeln inte är mer olycksdrabbat än andra delar av Atlanten. Det har bara visat sig vara extra svårt att upptäcka och bärga vrak just där.

En udda teori om ”upphävande av gravitationen” menar att skepp och plan helt enkelt pressats samman av ett kraftfält och krympt ihop till ingenting. Riktigt hur det skulle gå till eller vilka naturlagar som spelar in har aldrig förklarats. Mäktiga underströmmar som suger ner fartyg är en annan omtalad idé. En utveckling av den teorin föreslår att samma underströmmar på något sätt kan påverka luften ovanför havet och också suga åt sig flygplan. Den mest fantasifulla iden talar om en mystisk kraftkälla på havsbotten, troligen en solkristall av väldiga mått från det sjunkna Atlantis. Kristallen är fortfarande i drift, eftersom utomjordingar numera använder den!

Riktiga fenomen
Det råder hur som helst ingen tvekan om att Bermudatriangeln är ett intressant område med några ovanliga fenomen. Forskare har upptäckt en ström som löper längsmed golfströmmen, fast hundratals meter under denna och åt motsatt håll. Det är fullt troligt att denna ”underström” har någon sorts inverkan på området. Märkligast är den gröna dimma som fartyg då och då säger sig ha stött på, samt ett fenomen där vattnet tycks koka. Strax öster om triangelområdet ligger också det mytomspunna Sargassohavet, som i sig sägs uppvisa olika märkliga fenomen.

Farliga gaser
Låt oss återgå till det kokande vattnet. Det här har forskare använt sig av som en ledtråd till triangelns försvinnanden. 1988 lade ryska forskare fram en teori som sakta vunnit mark. De hade upptäckt gashydrat, en blandning av metan och vatten, i vattenskikten i triangeln. Det visade sig att rörelser i bottnen, till exempel under jordbävningar, frigjorde gasen som bildade jättelika bubblor på ytan. Det verkar som om gasen kan påverka fartyg på två sätt; dels upphäver den vattnets bärkraft och drar snabbt ned även stora skepp, dels kan gasen i sig snabbt slå ut besättningen.

Forskarna Larry Kuhlman och Richard McIver har gjort vidare experiment. Kuhlman påpekade att gasläckor som uppstår vid oljeborrning kan få hela oljeplattformer att kantra. Vilken chans har då en människa i flytväst som hamnar i gasblandat vatten? McIver har utfört flera experiment i bassänger som tycks bevisa gashydrat-teorin. I Ryssland har man sett hur en gaspelare på nära 500 meter exploderade ur Ochotska havet. Ett flygplan eller fartyg som varit i närheten av denna kraft hade gått under. Beräkningar av storleken på de gasfickor som kan gömma sig i haven går uppåt 300 meter i omfång. Fartyg försvinner alltså då havet tappar sin bärkraft, men hur påverkas ett flygplan? Ett plan som flyger in i en pelare av metangas kommer troligen att uppleva två typer av problem –motorerna kvävs då syret försvinner och avgaserna från planet antänds, viket skapar explosioner.

En annan triangel
Bermudatriangeln är ett utmärkt exempel på hur förrädiskt havet kan vara. Man beräknar att över 1000 personer försvunnit i området. Bland orsakerna kan man med största säkerhet räkna dåligt sjömannaskap, vädret, pirater, motorhaverier, med mera. Utöver detta kan det alltså också finnas ett livsfarligt naturfenomen i området. Men Bermudatriangeln är inte ensam om försvinnanden och konstiga fenomen. I ”Djävulshavet” utanför Japans har lika många skepp och plan försvunnit och platsen har ett lika spöklikt rykte.

Filmer och tv-program
Bermudatriangeln har givetvis hittat sin väg in i populärkulturen. I filmen ”Närkontakt av tredje graden” återvänder männen från Flight 19 och det visar sig att de varit kidnappade av utomjordingar. I tv-serien ”Titta han flyger”  från 1980-talet stöter den motvillige superhjälten på pirater i triangeln, men de stora försvinnandena visar sig bero på ett havsodjur. Om man till detta lägger en mängd dåliga filmer och böcker om ämnet kan man förstå varför Bermudatriangeln fått så dåligt rykte.