 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Film
Grekisk mytologi har gett filmmakare idéer ända sedan filmen uppfanns. Den första filmen om Herakles kom redan 1910. ”Les Douze travaux d´Hercule” (”Herkules tolv stordåd) handlar framför allt om hans möte med den månghövdade hydran. Olika gudar dök upp i olika filmer som handlade om önskedrömmar eller om magi under stumfilmstiden och 1930-40-talen. Men det dröjde till 1955 innan någon gjorde en film som helt byggde på en mytologisk historia. Då kom den italienska ”Ulisse” (på svenska ”Ändlöst äventyr”) som berättar valda delar av Odysseus irrfärder. Kirk Douglas spelar den listige hjälten och man får se när han möter cyklopen, sirenerna och Kirke. Filmen berättar också om när han räddas av fenicierna och om den blodiga uppgörelsen med friarna.
”Ulisse” blev en stor internationell framgång och 1958 kom den amerikansk-italienska ”Hercules” med bodybuildern Steve Reeves i huvudrollen. Filmen handlar huvudsakligen om Herakles resa med skeppet Argo för att hämta det gyllene skinnet. Han roll i historien är här förlängd och det är han, inte sagans hjälte Jason, som leder expeditionen. ”Hercules” blev en jättesuccé och under hela 1960-talet gjordes en mängd andra filmer om hjälten, oftast med en amerikansk bodybuilder i huvudrollen.
Under 1960-talet var historiska filmer fortfarande ganska populära och italienarna var experter på att göra dem snabbt och billigt. Man gjorde filmer om trojanska kriget, om andra krig under antiken och hjältar som Akilles, Alexander den store och Aeneas.
Det gjordes också en mer påkostad mytologisk film under den här perioden. 1963 kom ”Jason and the Argonauts” (på svenska ”Gyllene skinnet”), som numera är mest berömd för sina specialeffekter av animatören Ray Harryhausen. Filmen berättar historien om Jason och hans band av hjältar som seglar genom många äventyr för att hämta det gyllene skinnet. Brittiske skådisen Nigel Green spelar Herakles som en medelålders skrytsam fyllbult med ett slitet gammalt lejonskinn. Han är inte särskilt ”musklig”, men är kanske filmhistoriens bäste Herakles. Under äventyren möter Jason och kompani de bevingade harpyorna, bronsjätten Talos, kämpar mot skinnets väktare, hydran (i den här versionen) och slåss mot en mindre armé av skelett. Alla dessa trick är gjorda med animerade dockor inklippta med skådespelarna och är otroligt effektiva och dramatiska.
Ray Harryhausen gjorde ännu en film på grekisk mytologi 1983. Då kom ”Clash of the Titans” (på svenska ”Gudarnas krig”), som handlar om Perseus möte med Medusa och hur han räddar Andromeda. Det är ännu en spännande och effektfylld film där Harryhausen gett liv år mytologiska varelser som Pegasus, havsmonstret Kraken och den tvåhövdade hunden Ortros. ”Sword and Sandal”-trenden dog ut i slutet på sextiotalet, då actionrullar som James Bond-filmerna blivit mer populära. Italienarna gjorde ett återupplivningsförsök i början på 1980-talet, då man gjorde en ny ”Hercules” och en ”Return of Hercules”. Amerikanske muskelknutten Lou Ferrigno (som spelat Hulken på TV) gestaltar hjälten i dessa två märkliga filmer, där rymdäventyr möter mytologi. Herkules slåss mot robotar som skjuter laserstrålar och gudarna bor på månens baksida. 1970 gjordes också ”Herkules i New York”, där halvguden reser till den moderna storstaden. Det här var en tidig filmroll för Arnold Schwarzenegger, och en ganska pinsam sådan eftersom filmen är rätt usel.
1981 kom en fransk/japansk tecknad TV-serie som byggde på Odysseus irrfärder. ”Ulysses 31” är uppdaterad till ett framtida rymdäventyr. Ulysses räddar sin son och hans vänner från cyklopen och drar på sig gudarnas ilska. Därför raderas minnet i hans skeppsdator och hjältarna driver bland stjärnorna på jakt efter den rätta vägen hem till jorden. Under äventyren möter Ulysses flera gudar och monster från grekisk mytologi. ”Ulysses 31” var snyggt gjord och hade poppig disco-bakgrundsmusik. Den visas inte längre på TV men har uppnått kultstatus och finns på DVD. 1995 började en framgångsrik amerikansk TV-serie inspelad på Nya Zeeland. ”Hercules: The Legendary Journeys” handlar om hur hjälten (Kevin Sorbo) efter att hans familj dödats av Hera vandrar runt i världen och rättar orättvisor, slåss mot monster och finner både vänner och fiender. TV-serien blandar friskt från en massa olika mytologier, inte bara den grekiska. Kostymerna som folk bär är också en vild blandning av historiska och påhittade plagg.
I flera av sina äventyr möter han amazonprinsessan Xena (Lucy Lawless), som först spelar en skurkroll, men sedan också blir en hjälte. Xena blev så populär att hon fick en egen serie. Där dyker det upp ännu fler figurer från andra länders myter och religioner, till exempel kristendomens ärkeänglar. 1997 kom Disneys version av Herakles liv och stordåd. Den roliga, färggranna och gospelbetonade ”Hercules” blandar fritt de olika myterna. Bland annat har Hercules den bevingade hästen Pegasus. Filmen var väldigt framgångsrik och en TV-serie följde. Flera miniserier om mytologi för TV har producerats under årens lopp. 1968 gjordes den italienska ”L´Odissea”, en TV-serie om Odysseus irrfärder. Det är nog den mest kompletta versionen av Odysseus äventyr och visades i svensk TV under 1980-talet. 1997 gjordes en påkostad amerikansk/engelsk version av Odysséen med Armand Assante i huvudrollen. Här får man uppleva många av äventyren, men inte alla. Det är ändå en av de bästa versionerna och den allra bästa på engelska. 2002 kom en nyinspelning av ”Jason and the Argonauts” för TV. Harryhausens animerade dockor ersattes av dataanimationer, men resultatet var märkligt nog inte lika minnesvärt. 2005 gjordes ett försök att på TV berätta historien om Herakles stordåd. 2003 gjordes miniserien ”Helen of Troy”, som berättar stora delar om sköna Helenas (Sienna Guillory) liv, inte bara hur hon var inblandad i Trojanska kriget. Denna version är ganska trogen den grekiska myten.
Långfilmen ”Troja” kom året efter och var endast baserad på Illiaden och myterna. Brad Pitt spelar en oövervinnelig Akilles som begår hjältedåd enbart för att bli berömd. Filmen är full med bra skådespelare, som Sean Bean som den listige Odysseus, Orlando Bloom som prins Paris, Eric Bana som Hektor och Peter O´Toole som kung Priamos. Filmen fick kritik för att man skrivit om historien en hel del, men blev en stor framgång. I tidigare versioner av Trojanska kriget bär alla vapen och rustningar av järn och stål, vilket historiskt sett är fel. I ”Troja” används bara de bronsvapen som existerade när Trojanska kriget och Odysséen sägs ha ägt rum. Stuntmännen som arrangerade fightscenerna tittade på gamla bilder av krigare på vaser, mosaiker och väggmålningar för att få ledtrådar till hur man stred på den här tiden. Några filmer som utspelar sig i modern tid har inspirerats av klassisk mytologi. ”Orphée” (1949) av Jaques Cocteau och ”Orfeu Negro” (1959) är båda moderna varianter av sagan om Orfeus. Bröderna Cohens ”O Brother, Where Art Thou?” (2000) bygger löst på ”Odysséen”. Hjälten Ulysses Everett McGill och hans kamrater möter bland annat tre förföriska kvinnor (sirenerna) och en enögd bibelförsäljare (cyklopen). Sveriges Television har producerat två riktigt bra serier för barn om grekiskmytologi. "Stjärnhuset" var en julkalender från 1981 som berättade grekiska sagor med utgångspunkt från stjärnbilderna och går att se på i SVT:s öppna arkiv, på deras hemsida. I "Expedition Odysseus" reste skådespelaren och musikern Anders Linder runt i Medelhavet och besökte de platser som beskrivs i Odysséen, den här går tyvärr inte att varken beställa eller se online på för tillfället. Filmtips: ”Hercules” (1958) Steve Reeves. Regi: Pietro Fransisci. ”Hercules and the Captive Women” (1961) Reg Park. Regi: Vittorio Cottafavi. ”Hercules in the Haunted World” (1961) Reg Park, Christopher Lee. Regi: Mario Bava. ”Ulysses 31” (1981) ”Hercules” (1997) Disney. ”Odyssey” (1997) Armand Assante, Isabella Roselini, Greta Scacchi. Regi: Andrei Konchalovsky. ”Helen of Troy” (2003) Sienna Guillory, Matthew Marsden, Rufus Sewell, John Rhys-Davies. Regi: John Kent Harrison ”Troja” (2004) Brad Pitt, Orlando Bloom, Diane Kruger, Eric Bana. Regi Wolfgang Petersen.
|
