Böcker

Spännande historier om rymden går längre tillbaka än man kan tro. I ”Domingo Gonzales märkliga resa och äventyr i månens världar”(1638) reser hjälten till månen i en sorts drake dragen av en massa fåglar. Eftersom man på den här tiden visste väldigt lite om hur rymden såg ut var allt möjligt i böckernas värld.

Cyrano de Bergeracs månskepp –en stor låda med gasballong.

Cyrano de Bergerac

Den stornäste fransmannen och mästerfäktaren Cyrano de Bergerac skrev två fantasifulla historier om hur han besökt andra världar.

I en bok 1660 beskrev han hur han åkte till månen i en låda dragen av en ballong med lätt rök.

Sin resa till solen skrev han om 1662, samt resemetoden att knyta flaskor med dagg runt magen.

Som alla vet avdunstar ju daggen varje morgon och stiger till väders.

Hieronymus von Münchausen

En månperson, enligt Baron Munchhausen.

En om möjligt ännu större mästerlögnare än Cyrano var den tyske baronen Hieronymus von Münchausen (1720-97), som också for till månen vid något tillfälle i sina historier om sig själv.

Han färdades helt enkelt dit i ett stort fartyg. Månens dragningskraft grep tag i det blöta skrovet, liksom den drar i tidvattnet, och hämtade skeppet till sig.

Enligt Münchausen var måninnevånarna jättelika.

De kunde skruva av sina huvuden, red på enorma trehövdade gamar och krigade genom att kasta gigantiska sparrisar mot varandra!

Jules Verne

Det dröjde till 1800-talet innan det kom berättelser som utgick från vad vetenskapen trodde om saker och ting.

Fransmannen Jules Verne var en mästare på att skriva fantastiska historier som utgick från senaste vetenskapliga fakta.

Hans roman ”Från Jorden till Månen” (1865) blev en stor succé på sin tid, och innehåller flera märkliga detaljer. Vernes månkapsel liknar de riktiga Apollo-månkapslarna, och skjuts liksom dessa upp från Florida i USA.

Vernes rymdfarare använder en enorm kanon för att skjuta iväg sig upp i rymden. Inuti kapseln blir de faktiskt tyngslösa, precis som verklighetens astronauter, men när de landar på månen behöver de inga skyddsdräkter för att gå omkring på ytan!

Rymdfararna återvänder till jorden i slutet på
Jules Vernes bok - märkligt nog på samma sätt
som de riktiga austronauterna långt senare gjorde!

H.G. Wells

Engelsmannen H. G. Wells skrev också om en 1800-talsresa till månen. I ”Första männen i månen”(1901) landar hjältarna på en värld som på ytan tycks helt livlös. Månens innandöme visar sig dock likna en myrstack med tusentals gångar. De insektsliknande måninnevånarna, seleniterna, fångar astronauterna och drar dem djupt ner i underjorden.

Jordmännen möter månmännen, "seleniterna", i en tidningsillustration till "Första männen i månen".

Wells har också skrivit den mest berömda boken om planeten Mars, ”Världarnas krig”(1898). Den utspelar sig i England under slutet av 1800-talet.

Marsianerna, bläckfiskliknande ondskefulla varelser, anfaller Jorden för att kunna flytta ut från sin egen värld, som håller på att dö. Människan har inget försvar mot marsianernas trebenta, vandrande stridsvagnar och deras dödsstrålar. Snart verkar allt hopp vara ute och människorna flyr bäst de kan. Men plötsligt faller de marsianska dödsmaskinerna ihop. Deras förare är döda –mördade av våra vanliga förkylningsbakterier! På den sterila välden Mars hade det aldrig funnits några bakterier, och marsmonstren hade inget försvar mot dem när de nådde vår jord.

Orson Wells skrämmer en hel nation

Edgar Rice Burroughs

I början på 1900-talet kom de vilda fantasihistorierna tillbaka. Edgar Rice Burroughs, Tarzans skapare, skrev också flera böcker om John Carter, en amerikansk officer som mystiskt förflyttas till planeten Mars mitt i en strid med indianer. Väl på Mars räddar han en prinsessa från gröna, fyrarmade jättar och blir utsedd till krigsherre över hela planeten.

På Burroughs Mars susar man omkring i märkliga flygmaskiner och använder en sorts laserpistoler. Men när man verkligen ska göra upp fäktas man med skarpslipade svärd. Borroughs skrev liknande romaner om vilda äventyr på Venus. Edwin L. Arnolds hjälte Gullivar reser också till Mars i en bok från 1905, men insnodd i en flygande matta! Liksom John Carter räddar han prinsessor och slåss mot underliga figurer.

Fantasy i rymden

”The Worm Ouroboros”(1922) av E. R. Eddison är en ren fantasybok, fast handlingen utspelar sig på planeten Merkurius. Det råder ett långt krig mellan två folkslag, Häxorna och Demonerna, och både magi och svärd används. Man rider på hippogriffer (precis som Harry Potter) och brottas med drakar när det behövs.

En kiosktidning från 1930-talet spekulerar i hur den långa resan ut i rymden skulle kunna te sig. Här är temat "Noaks Rymd-Ark".

Rymden i böckernas värld idag

De flesta romaner om rymden idag handlar om de problem som människan troligen kommer att ställas inför när vi tar det stora klivet ut i rymden, bortom vårt solsystem.

Ett exempel är Fredrick Pohls historia ”Man Plus” (1977). När det blir dags att skicka en astronaut till Mars visar det sig vara bättre att bygga om HONOM istället för att göra en massa teknisk överlevnads-utrustning. Genom operationer och olika kemikalier förvandlas han till varelse med större lungor, tjockare hud, och får ett par vingar på ryggen som suger upp energi från solen!

Tror du det skulle kunna bli så?