Hoppande Jack   Jack uppskäraren   Kaspar Hauser   Anastasia JACK UPPSKÄRAREN Jack uppskäraren är nog världens mest kända mördare och historien om honom en av de mest berömda kriminalgåtorna. Den är nämligen fortfarande inte löst. Över 100 år efteråt vet vi ännu inte vem den skyldige var. Mellan fredagen den 31 augusti och fredagen den 9 november 1888 mördades fem prostituerade kvinnor på det mest fruktansvärda sätt. Förutom att de fick halsarna avskurna blev de uppsprättade och de inre organen utdragna. Alla morden ägde rum i Whitechapel, en klump kvarter i London-stadsdelen East End. Whitechapel var Londons stora skam på den här tiden. Här bodde de allra fattigaste tillsammans med sinnessjuka och kriminella. Många av dessa fattiga var judiska och kinesiska invandrare. Längs gatorna låg högar av sopor, skräp och avföring. I detta smutshål frodades förstås både råttor och alla möjliga sjukdomar. I Whitechapel fanns inga jobb förutom som sopåkare, tvättare eller hyresvärd. De flesta livnärde sig på att stjäla. Många kvinnor prostituerade sig för att få pengar till hyran. Detta gjorde att män från mer välbärgade delar av London sökte sig till de skumma kvarteren. Men de flesta av de slantar Whitechapel-borna tjänade ihop gick till sprit för att glömma de eländiga liv de var fångar i. Första offret Det första mordoffret hittades hittades tidigt på morgonen av en lastarbetare på väg till sitt jobb. Ett mörkt bylte på andra sidan gatan visade sig vara en kvinna med avskuren hals. Han tillkallade en konstapel, som bara en halvtimme tidigare patrullerat just här. Då var gatan tom. Den mördades kropp var ännu varm. Då fler poliser kom dit tillsammans med en läkare flyttades kroppen och en jättelik blodpöl visade sig ha samlats under den mördade. Mordoffret var 42-åriga Mary Ann Nichols. Som prostituerad hade hon börjat få ont om kunder, eftersom de flesta män tycke att hon var för gammal och oattraktiv. De få pengar hon tjänade, som hon behövde till hyran, söp hon fort upp. Under den följande förmiddagen gjorde läkaren en grundligare undersökning av kroppen, som visade att hela Mary Ann Nichols underliv var sönderskuret. Mordvapnet var troligen en mycket vass kniv med ett kraftigt skaft och ett blad på 15-20 cm. En sådan kniv skulle kunna användas av flera hantverkare, som korkskärare eller skomakare. Men det fanns också liknande knivar som användes av kirurger. Snittet över Mary Ann Nichols hals gick från vänster till höger, vilket betyder att mördaren borde varit vänsterhänt om han attackerat framifrån. Stod han bakom offret, vilket nog är troligast, var han högerhänt. Terrorn sprider sig Ryktet spred sig snabbt om att en galning var lös i Whitechapel men de som bodde där hade inte tid att vara försiktiga. Nästa mordoffer hittades sju dagar senare på en bakgård av en man som bodde på ett billigt hotell. Den döda var 47-åriga Annie Chapman ”Svarta Annie” som också livnärt sig som prostituerad. Den sista tiden hade hon dock varit sjuk i lungsot. Annie Chapmans kropp var helt sönderskuren. Hennes smycken och få mynt var placerade i en prydlig hög bredvid henne. Inspektör Frederick Abberline Inspektör Frederick Abberline från Scotland Yard, Londons kriminalpolis, fick i uppdrag att utreda morden. Till sin hjälp hade han flera hundra konstaplar, samt några läkare och kriminaltekniker. Men polisernas arbete var verkligen inte lätt. I Whitechapel var folk inte direkt villiga att hjälpa till, eftersom många av dem var inblandade i olika sorters brottslighet. En kvinna sade sig ha sett Annie Chapman prata med en man med utländskt utséende samma dag som hon blev mördad. Detta gjorde att många i Whitechapel skyllde morden på judarna. Två hemska fynd De två nästa mordoffren hittades nästan samtidigt på söndagen den 30 september. En marknadshandlare på väg genom en liten gränd med sin kärra fick stanna då hans häst stegrade sig inför något som låg på marken. Detta ”något” visade sig vara ”Long Liz” Stride som fått sin strupe avskuren. I övrigt var hon oskadd. Kroppen var ännu varm. Kanske hade mördaren till och med blivit avbruten då marknadshandlaren kom in i gränden. Då polisen tillkallats hittades ännu ett kvinnolik mindre än tio minuters promenad därifrån. Till skillnad från ”Long Liz” var Kate Eddowe helt sönderskuren. Polisläkarna var övertygade om att den som utförde morden måste ha någon sorts anatomisk utbildning, det vill säga; han visste var organen satt i människokroppen. Sättet kropparna var uppskurna på kunde till och med tyda på att han hade läkarutbildning. Mystiskt meddelande Från Kate Eddowes kropp ledde ett blodspår till en portgång ett bra stycke därifrån. Där spåret slutade hade någon skrivit med krita på väggen ”Jurdarna är inte de som får skulden för ingenting!”. På golvet nedanför skriften låg en blodig tygtrasa. Vad menade mördaren? Talade han egentligen om judarna? Ville han lägga skulden på dem eller rentvå dem? Nästan genast uppstod ett bråk mellan regionkommissarie Arnold och assistent Halse om vem av dem som skulle bestämma på platsen. Den ene tyckte att texten skulle suddas bort, eftersom den kunde sätta igång judehatet igen. Den andre menade att texten skulle vara kvar tills den fotograferats. Regionspolischefen sir Charles Warren dök upp tog själv hand om saken och gjorde något som bröt mot alla utredningsregler –han suddade själv ut texten. Ett svenskt offer Vidare utredningar visade att ”Long Liz” från början var svenska, hette Gustavsdotter och var född utanför Göteborg. Hon hävdade alltid att hennes engelske make omkommit i en fartygsolycka och att hon sedan varit tvungen att tjäna pengar som prostituerad. Nu riktas allmänhetens misstankar också mot frimurarordens hemliga sällskap. På den här tiden trodde man allt möjligt om frimurarna; att de var kannibaler, att de dyrkade Djävulen, med mera. Framför allt är frimurarna ett sällskap som sysslar med välgörenhet, men de har rykte om sig att syssla med konstiga ritualer när man inviger nya medlemmar. Det sades att ordföljden J-U-R-D-A-R ingick i en av dessa ritualer. "Från helvetet" Flera brev undertecknade ”Jack uppskäraren” hade börjat dyka upp hos Londonpolisen. Några av dem var skrivna av en lugn hand på korrekt engelska. Andra var uselt stavade och tycktes skrivna av någon i ett febrigt, skakigt tillstånd. På ett av dessa brev är avsändaren ”Från helvetet”. Tillsammans med brevet kommer ett litet paket som innehåller en halv, stekt människonjure. Brevskrivaren påstår att han ätit upp resten. Två brev som kommer med ett dygns mellanrum efter dubbelmorden den 30 september fångar polisens intresse. Brevskrivaren pratar om detaljer som polisen inte hunnit meddela pressen. Å andra sidan hade skvallret i Whitechapel redan spridit ut all information om morden på Londons gator. Kriminalpoliserna är däremot säkra på att breven är påhitt av en journalist som gjort liknande saker tidigare för att driva med polisen. Polisen famlade i blino enligt skämttidningen Punch Sista offret Jack uppskärarens sista offer blev 24-åriga Mary Kelley. Hon var den enda som mördades inomhus. Ägaren av det pensionat hon bodde på hade skickat sin assistent för att hämta hennes hyra. Dörren var låst och när han tittade in genom fönstret chockades han av den hemska syn som mötte honom. Under polisens ledning slog pensionatsägaren in dörren. Som de flesta andra kvinnorna var Mary Kelley helt sönderskuren. Mördaren hade tagit med sig hennes hjärta. Märken på Marys kropp visade att hon slagits vilt med mördaren, men rummet såg städat ut. Kanske hade han gjort iordning efter sig innan han gick. Polisfotografen tog en närbild av hennes ögon. På den tiden trodde vetenskapen nämligen att den sista syn den döde sett kunde stanna kvar på näthinnan (det stämmer INTE). Mötte han Jack? Polisen förhörde en hel del människor som tyckte att de hade något att säga om saken. Men den ende som egentligen kom med något intressant var Mr George Hutchinson. Han hade nämligen pratat med den mördade bara några timmar innan man hittade henne död. Hon hade bett honom om pengar till hyran, men då han inte hade några fortsatte hon nedåt gatan. Där mötte hon en annan man, pratade en stund med denne och sedan gick de tillsammans iväg mot hennes rum. Paret passerade Hutchinson och han fick en ganska bra titt på mannen. Personen var välklädd med hatt och en klocka med stor guldkedja. Han var blek och hade en liten, mörk mustasch. Under armen bar han ett paket med en läderrem runt. Mannen gav Hutchinson en snabb blick när de passerade varandra, sedan vek han undan med ögonen. Mary och hennes gäst försvann in i rummet. Hutchinson väntade på andra sidan gatan ifall något otrevligt skulle hända bakom den stängda dörren. Men då inget hänt efter 45 minuter gick han hem. Var det Jack uppskäraren Hutchinson växlade blickar med? Många teorier Klicka på kartan för större bild av Whitechapel Detta var det sista mordet av märket Jack uppskäraren i London. Det hände förstås andra mord; misshandel, förgiftningar och knivdåd, men inget som kom i närheten av de fem grymma dåden i Whitechapel. Under omständigheterna gjorde inspektör Abberline och hans poliser det bästa jobb de kunde. Den stora frågan är förstås varför morden slutade. Blev mördaren själv mördad eller utfördes dåden av en särskild anledning, till exempel för att dra ögonen från annan brottslig verksamhet? Det finns en mängd teorier om vem Jack uppskäraren egentligen var: En jude som hatade kristna. En barnmorska som hatade prostituerade (”Jill uppskäraren”). En man som hatade prostituerade därför att han fått någon könssjukdom. En galen läkare. En galen medlem av det brittiska kungahuset. En medlem av en indisk mördarsekt. En tysk bergsstam som flådde sina fiender. ”Fjäderfots-Jack”. En svartmagiker som dyrkade djävulen. En medlem av frimurarorden. En apa som rymt från en cirkus. Spännande men fel Här är några populära, men felaktiga, detaljer om Jack uppskäraren: Han var inte vänsterhänt. Han bar inte hög hatt. Han bar inte en lång, svart kappa. Han bar inte omkring på en liten svart väska (som en läkarväska). Han mördade inte bara nätter då dimman låg tät över London. Han skrev inte ett brev till polisen undertecknat ”Jack uppskäraren”. Det visade sig vare en journalist. Han var inte en medlem av brittiska kungahuset, eller en läkare knuten till kungafamiljen. Nej   Kanske       De vanliga misstänkta Under årens lopp har alla möjliga personer dykt upp som misstänkta. Här är några av de mest omtalade namnen Prins Albert Victor (1864-92). Arvinge till den brittiska tronen tills hans tidiga död i influensa. Sades ha klent förstånd och lär ha besökt prostituerade ibland. Dr Thomas Bernardo (1845-1905). Läkare som arbetade i East End då morden begicks. Många i Whitechapel misstänkte honom.     Frederick Bayley Deeming (1853-92). Mördade först sin fru och fyra barn i Liverpool innan han emigrerade till Australien 1891, där han mördade sin andra fru. Han erkände två av Jack uppskärarens mord. I många år visades avgjutningen av hans ansikte upp i Scotland Yards museum som "Jack uppskärarens ansikte".   Dr Thomas Neill Cream (1850-92). ”Giftmördaren från Lambeth". Hängd för att ha förgiftat fyra prostituerade med stryknin. Det sägs att hans sista ord ska ha varit "Jag är Jack u...". Men som sagt, giftmördare är knappast intresserade av att stycka folk.     Thomas Hayne Catbush (1865-1903). Intern på Broadmoors anstalt för psykiskt sjuka fångar. Tidningen Sun menade att han var Jack uppskäraren, men kunde inte presentera bindande bevis. Scotland Yard trodde heller inte att Catbush var den skyldige.   George Chapman (1865-1903). ”Giftmördaren från Borough”. Hette egentligen Severin Klosovski. Han hänges efter att ha mördat alla sina tre fruar med gift. Giftmördare är knappast intresserade av att stycka folk.     Walter Richard Sickert (1860-1942). Brittisk konstnär som var besatt av historierna om Jack uppskäraren. Den amerikanska deckarförfattarinnan Patricia Cornwall är så säker på att Sickert är uppskäraren att hon hittils lagt över 2 miljoner kronor på att själv utreda fallet.   Sir William Withey Gull (1816-1890). Kunglig läkare. Dyker upp i de teorier som säger att de mördade haft prins Albert som kund och sedan utpressat honom. En grupp av prinsens närmaste män mördade kvinnorna så att det skulle se ut som om dåden begicks av en och samme man.     John Pizer (1950-97). Misstänkt av polisen, kallad "Förskinnet" efter det förkläde han bar som skomakare. Han bråkade ofta med de prostituerade och var en våldsam man. Polisen förhörde honom tidigt i utredningen, men strök honom från listan.   John Montague Druitt (1857-88). En advokat som fanns med på polisens misstänkta-lista. Strax efter det sista mordet i Whitechapel hittades han drunknad i Themsen efter att (troligen) ha begått självmord.       Dr Francis Tumblety (1833-1903). En av polisens främsta misstänkta. Han var läkare i East End och hade en stor samling livmödrar konserverade i sprit. Det andra mordoffret fick sin livmoder utskuren. Man hittade också undangömda blodbestänkta skjortor i hans klinik. Han blev så småningom anhållen för olika övergrepp mot kvinnor, men flydde till USA, som var hans hemland. Han levde resten av sitt liv gömd.

« Tillbaka