Hoppande Jack   Jack uppskäraren   Kaspar Hauser   Anastasia KASPAR HAUSER Historien om Kaspar Hauser fängslade hela Europa i början av 1800-talet. Pojken troddes ha ett mystiskt förflutet, med mäktiga fiender och ett skandalomsusat ursprung. Hans liv fick också ett plötsligt slut som verkade tyda på att skvallret haft rätt. Kaspar dyker upp Kaspar Hauser dök upp på ett torg i den tyska staden Nürnberg 1828. En skomakare mötte honom tidigt på morgonen denna annandag pingst. Pojken såg vilsen ut och jämrade sig tyst. Skomakaren kunde inte förstå något av det pojken mumlade om, men då han läste på ett brev i ynglingens hand kunde han se att det var adresserat till "kaptenen för 4:e skvadronen, 6:e kavalleriregimentet". Skomakaren tog den förvirrade pojken under armen och letade reda på adressatens hus. Kaptenen var inte hemma men tjänarna i bostaden tog hand om pojken tills han dök upp. Av den mat som serverades tog ynglingen bara del av brödet och vattnet, men på ett sätt som visade att han tydligen var mycket hungrig. Köttet och ölet ville han inte röra. Avslöjande brev När kaptenen kom hem blev ynglingen mycket upphetsad. Han tog tag i mannens uniform och svärd och upprepade flera gånger: "Vill bli soldat som far", "Vet inte" och "Häst, häst". I det kuvert han bar på låg två brev. Det ena verkade skrivet av hans mor, som bad brevläsaren om barmhärtigheten att ta hand om hennes son. Enligt detta brev hette pojken Kaspar Hauser, var född 30 april 1812 och var son till en kavallerist i 6:e kavalleriet. Det andra brevet påstods vara skrivet av en bonde, på vilkens gård Kaspar levt sedan oktober 1812. Nu menade bonden att han inte längre kunde ta hand om Kaspar eftersom han själv hade 10 barn att föda. Det andra brevet avslöjade också att Kaspar suttit inspärrad i ett rum utan fönster och att han varken haft någon kontakt med sin riktiga familj eller resten av omvärlden. Det märkliga var att bägge breven hade samma handstil. Placerad i cell Kaptenen försökte prata med Kaspar, men han verkade inte förstå något av vad som sades. Kaptenen trodde att Kaspar var utvecklingsstörd och överlämnade honom till polisen, som heller inte visste vad de skulle göra med pojken. De undersökte honom grundligt och satte honom sedan i en cell. Kaspar verkade inte alls sjuk, bara förvirrad. Hans kläder var omsydda från gamla finkläder och ganska trasiga. Hans skor hölls ihop med fastspikade hästskor under sulorna! Hans fötter var såriga och fulla med blåsor, som om han just gått mycket långt utan vila. Kaspar verkade trivas i sitt nya hem i cellen. Genom en glugg i väggen kunde stadens nyfikna människor titta på Kaspar när han åt, sov och gick på toaletten. Han visste om detta och verkade inte bry sig. Kaspars fångvaktare kunde berätta att pojken oftast brukade sitta helt stilla under dagarna och att han istället rörde sig mer om nätterna. Han verkade kunna se i mörkret som en katt och snubblade aldrig. Inte efterbliven En läkare som så småningom undersökte Kaspar menade att han inte alls var utvecklingsstörd. Istället kunde det vara så att Kaspar genom att sitta inspärrad som barn skadats för livet. Han kunde omöjligen ha fått samma utveckling som vanliga människor. Stadens råd gav strax ut en broschyr som förklarade att pojkens namn med största sannolikhet var Kaspar Hauser och att han grymt suttit inspärrad större delen av sitt liv. Vi vet till denna dag inte om detta var sant, men det blev därefter den sanning folk tog till sig. Berömd i Europa Kaspar blev nu mycket omtalad, inte bara i Tyskland utan också i resten av Europa. Vissa menade att han bara var en bedragare, medan andra trodde att han var den oäkta sonen till någon i en berömd adelsfamilj. Det måsta iallafall funnits en mycket allvarlig anledning till varför han suttit inspärrad. Myndigheterna i Nürnberg var mycket stolta över sin gäst. Professor Friedrich Daumer fick i uppdrag att undervisa och uppfostra Kaspar. det visade sig att pojken hade mycket lätt att lära. På kort tid kunde han både läsa och skriva. Det visade sig att han hade fotografiskt minne -han kunde teckna av vem som helst och vad som helst. Han verkade ha känsligare sinnen än vanliga människor. I mörker kunde han känna igen människor på håll genom deras doft. Under sommaren 1829 skrev han med Daumers hjälp sin självbiografi. Men eftersom han inte visste så mycket om sin bakgrund blev de flesta läsare besvikna. Ett attentat Den 7 oktober 1829 blev Kaspar överfallen och slagen i huvudet i professor Daumers källare. Det enda han mindes av händelsen var en man "med svart ansikte". Man tolkade detta som att den som överfallit honom varit maskerad. Skvallret i Nürnberg menade att Kaspar hade mäktiga fiender som blivit oroliga av hans självbiografi. Kanske fanns det något bakom den där teorin om adelsfamiljen. De följande två åren bodde Kaspar på hemlig adress skyddad av poliser. detta visade sig vara dyrt för staden och allmänheten började klaga. På turné Just då dök den engelske adelsmannen Lord Stanhope upp. Han ville gärna adoptera Kaspar och staden Nürnberg gick med på att släppa iväg sin skyddsling. Lord Stanhope reste runt i Europa med Kaspar. Egentligen var adelsmannen mest intresserad av att visa upp den berömde pojken, som en sorts dyr leksak man skryter om. Till slut blev Stanhope och Kaspar ovänner. De kom överens om att Kaspar skulle bo hos Stanhopes vän dr Meyer, som ägde ett hus i staden Ansbach cirka fyra mil från Nürnberg. Här trivdes Kaspar heller inget vidare och han kom inte bättre överens med Meyer. Knivhuggen Den 14 december 1833 stapplar Kaspar in i dr Meyers hus med ett bloddrypande sår i sidan. Han kollapsar på golvet och förklarar: "Mannen anföll! Kniv! Park! Fick plånbok! Gå dit fort!" Kaspar var allvarligt sårad. Ett vasst föremål hade trängt in genom sidan och skadat både levern och ena lungan. Medan Kaspar låg i sjuksängen avslöjade han fler detaljer om dådet. Han hade under en promenad mött en lång man, med polisonger och svart rock, som frågat om han var Kaspar Hauser. Då Kaspar svarat ja hade mannen fört honom till parken där han förklarat att han hade information om Kaspars familj. Han hade överräckt en plånbok till kaspar och då pojken öppnat den knivhuggit honom och sprungit iväg. På platsen för överfallet hittade polisen plånboken. Den innehöll ett meddelande skrivet i spegelskrift: "Hauser kan tala om för er hur jag ser ut, varifrån jag kommer och vem jag är. För att bespara honom den uppgiften säger jag det själv. Jag är från... vid bayerska gränsen... vid floden... Mitt namn är MLO." Slutet Ingen kunde förstå det mystiska meddelandet. Vissa personer, bland annat dr Meyer, trodde att Kaspar själv skrivit brevet och stuckit sig i sidan för att få uppmärksamhet. Sticket hade tagit djupare än som var meningen. Men de flesta trodde att Kaspars mäktiga fiender hade slagit till igen. Polisen förhörde Kaspar och antecknade hans sista ord: "Jag gjorde det inte själv." Den 17 december 1833 avled Kaspar Hauser av skadorna från knivhugget. Invånarna i både Ansbach och Nürnberg var rasande och utfäste stora belöningar till den som kunde hitta Kaspars mördare. En stor folkmassa var med under begravningen. På hans gravsten står: "Här vilar Kaspar Hauser, sin tids gåta. Hans födelse var ökänd, hans död ett mysterium." Ännu ett mysterium Det finns många gåtor kring Kaspars död. Då poliserna undersökte mordplatsen och hittade pkånboken syntes i snön bara ett par fotsteg, Kaspars egna. Var var mördarens fotavtryck? Under Kaspars tid i Nürnberg avled både borgmästaren och flera förmögna människor under mystiska omständigheter. Blev de också mördade för att vissa personer trodde att Kaspar avslöjat för mycket för dem? Sedan Kaspar Hausers död har många böcker skrivits om mysteriet. Det har också gjorts en film; Gåtan Kaspar Hauser från 1975. Genom dessa, alla med sina egna teorier och infall, håller fortfarande gåtan vid liv.

« Tillbaka