Bell-häxan

Systrarna Fox

Amityville-skräcken

AMITYVILLE-SKRÄCKEN

Affisch till filmen "Huset som gud glömde"

En av världens mest berömda fall av hemsökelse handlar om familjen Lutz upplevelser i sitt hus i samhället Amityville, utanför New York. Boken ”The Amityville Horror” (1977) av Jay Anson berättar i detalj om en mängd rysliga och fantastiska fenomen som under 28 dagar plågade familjen Lutz. Det har senare visat sig att många av bokens påståenden inte är sanna, men makarna Lutz hävdar att deras korta tid i huset i Amityville verkligen var fylld av oförklarliga fenomen.

Huset på adress 112 Ocean Avenue i Amityville har en ruskig historia. Den 13 november 1974 mördade Ronald DeFeo jr hela sin familj, antingen påverkad av droger eller i ett utbrott av vansinne. Han dömdes till livstids fängelse och sitter fortfarande inspärrad. I december 1975 flyttade makarna George och Kathy Lutz in i huset, med Kathys barn Daniel (9 år), Christopher (7 år), Melinda –kallad Missy- (5 år) och hunden Harry. Paret Lutz kände till vad som hänt i huset ett år tidigare, men ansåg att detta inte var ett problem. En vän till familjen som var präst kom ändå dit för att välsigna huset. Han sägs ha upplevt en rad oförklarliga fenomen under besöket, såsom brännblåsor på händerna och en röst som skrek åt honom att ”gå ut”.

Till en början upplevde familjen Lutz inget ovanligt. Men efterhand blev märkliga händelser närmast en del av vardagen. Några av de påstådda fenomenen har blivit mycket omtalade: Varje morgon vaknade George vid 03.15 och gick ut för att titta till båthuset. Detta klockslag antas vara den tid på dygnet då Ronald DeFeo jr mördade sin familj. Kathy drömde detaljerade mardrömmar om hur morden gått till. Svärmar av flugor dök upp mitt i vintern. Hunden Harry vägrade gå in i vissa delar av huset och visade tydlig oro över att vistas där. Dottern Missy skaffade sig en låtsasvän, ”Jodie”, som hade grisliknande ansikte och glödande ögon. Illaluktande klägg rann nerför väggarna i vissa rum. Flera möbler skakades eller lyftes som av osynliga händer. Kathy kunde ibland känna hur något osynligt omfamnade henne. George såg vid ett tillfälle ett par lysande punkter i fönstret till Missys rum (där hon alltid träffade ”Jodie”).

I januari 1976 försökte Kathy och George själva driva bort fenomenen med böner och ett krucifix, vilket ska ha framkallat röster skrikande ”Nu slutar ni”. I slutet av januari fick en särskilt intensiv natt familjen Lutz att lämna huset hals över huvud. Dagen efter hämtades deras ägodelar av en flyttfirma. Ingen av flyttarna upplevde något märkligt i huset.

1977 publicerades boken ”The Amityville Horror” och blev snabbt en stor succé. Författaren Jay Anson intervjuade personligen inte George och Kathy Lutz. Istället skickade de honom 45 timmar bandinspelningar, där de berättade om sina upplevelser. Det har senare visat sig att många av händelserna som beskrivs i boken antingen är överdrivna eller helt påhittade. Det verkar som om prästen som välsignade huset inte upplevt något ovanligt. Det påstås till och med att han aldrig varit där. Både George och Kathy Lutz är borta nu. Det var mest George som talade med media om deras upplevelser. Han har aldrig velat berätta om vad som i boken är sant och vad som inte är det. Människor som senare bosatt sig på 112 Ocean Avenue har inte upplevt något onaturligt i huset alls.

Boken ”The Amityville Horror” har gett upphov till inte mindre än nio filmer. Den första (på svenska Huset som Gud glömde) är en riktigt otäck skräckis och följer ganska nära de händelser som boken beskriver.