Enhörningen och bibeln

	Uroxe från Ishtar-porten i Babylon

Bibeln skrevs från början på det hebreiska språket men så småningom gjordes det en översättning till grekiska i staden Alexandria. Detta var på 200-100-talen f Kr då grekiskan var det språk som mest talades i världen, som engelskan idag. Det man översatte var Moseböckerna i gamla testamentet. Här berättas om ett stort och starkt djur som översättarna i Alexandria ville kalla ”monokeros”= enhörning. Numera tror man att det inte alls handlade om något fabeldjur utan uroxen, ett djur som också levt i Sverige. Uroxen var ett storvuxen nötkreatur som hölls både för sin styrka som dragdjur i jordbruket och sitt kött. Hur kunde man nu få ihop det här med enhörningen? I den herbreiska originaltexten kallas djuret ”re´em”, vilket kommer av assyriskans ord för uroxe; ”remu”. Men när översättarna började arbeta med texterna var uroxen sedan länge utdöd, och ingen som talade grekiska visste vad det var för ett djur. Gamla bilder på ”remu” visade kraftiga djur med ett stort horn mitt i pannan och på så sätt kom enhörningen in i Moseböckerna. Därför är just Bibelns enhörning stor och tjurliknande. Felet var att dessa gamla bilder visade uroxarna sedda från sidan. Man kunde alltså bara se ett horn –det ena var dolt bakom det andra.
Detta misstag ändrades inte förrän en ny svensk översättning påbörjades 1773 under kung Gustav III (den blev inte klar förrän 150 år senare). Där har enhörningen ändrats till ”buffel”, vilket ju är närmre sanningen. Men under hela medeltiden kallas uroxen för ”enhörning” och olika naturvetare skriver verk som utifrån sagor, myter och deras egna påhitt beskriver enhörningens plats i djurriket. På den tiden var de flesta naturhistoriker munkar och präster som alltid gick in på hur djuren stod i förhållande till Gud eller djävulen. Enhörningen beskrivs som en positiv figur, men en fruktansvärd sådan. Enhörningen är god och ren, men otyglad. Dess vildsinthet är ett bevis på hur Gud kan fylla sina skapelser med kraft. Ibland används enhörningen som en symbol för Kristus, eftersom den uppfattas som den ädlaste bland djur.
Kristus kunde ju bota alla sjukdomar och det sades enhörningen också kunna göra med sitt horn. Det sägs att den kunde göra förgiftat vatten drickbart genom att med hornet göra korstecken över det. Det var i just hornet som enhörningens magiska kraft satt.