Satyrer

Riktigt varifrån satyrerna kommer är svårt att säga, men antagligen är de barn av Gaia. De är alla manliga, med en mans överkropp och en bocks underkropp. De har buskiga, hästlika svansar och stora horn i pannan. Ibland har de hästöron, platta näsor och långa skägg. Satyrer är alltid på festhumör. De jagar kvinnor överallt, helst nymfer, och super sig dagligen stupfulla. De ingår i vinguden Dionysos följe och i hans sällskap kan de partaja så mycket de vill. Bland satyrerna finns det också en egen ledare; Silenos. Han sades ha magiska krafter och stor visdom. Annars är satyrer råa, korkade och ofta fega varelser.

Till det yttre kan satyrerna påminna om herdeguden Pan, men de har inte så mycket med honom att göra. Fast Pan var en spjuver var han själv ingen festprisse, utan höll sig gärna för sig själv.

Musikaliska
Satyrer är väldigt musikaliska. De föredrar instrument som flöjter, cymbaler, kastanjetter och säckpipor. De spelar gärna för dansande nymfer men sådana uppträdanden brukar sluta i elände, då satyrerna till slut inte kan hålla fingrarna borta från nymferna. Satyrerna har en egen dans de kallar sikinnis.

Satyrer är inte odödliga, men de blir väldigt gamla. På vaser och väggmålningar från antikens Grekland kan man se bilder på både unga och gamla satyrer. De yngre har inte fullt så stora horn. De äldre har långa skägg och skalliga huvuden.

I romersk mytologi finns faunerna, som är vackrare och mer stillsamma varelser. De har små horn och underkroppar som mer liknar ett råddjurs. Herr Tumnus i böckerna om Narnia är en faun.