Atalanta

Kung Skoeneus som härskade över regionen Boetien i Grekland längtade efter en son. När hans hustru Klymene efter många år födde en dotter blev han så besviken att han kände sig förrådd av gudarna. Han tog ut det lilla barnet i skogen och lämnade det där för att dö. Men knappt hade Skoeneus hunnit överge sin dotter förrän jaktgudinnan Artemis fann henne. Hon gav den lilla flickan namnet Atalanta och lämnade henne hos en vild björnhona, där hon fick dia och växa sig stark.

Efter några år hämtade Artemis Atalanta och gav henne till en grupp jägare som levde ute i skogen. Hos dem lärde sig Atalanta allt om livet i vildmarken och hon lärde sig skjuta med pil och båge. Faktum är att hon snart blev den skickligaste bågskytten och jägaren av dem alla.

Jakten på vildsvinet
Utanför staden Kalydon i regionen Aetolia dök det så småningom upp ett jättelikt vildsvin som ställde till med stor förödelse. Vanliga jägare försökte döda det, men alla blev ihjälstångade. Kalydons kung Oeneus sände sin egen son Melaeger att ta kål på besten och han samlade kring sig en stor skara tappra hjältar. Bland dessa fanns också Atalanta, som blivit känd som den skickligaste jägaren i Grekland. Atalanta hade vuxit upp till en mycket vacker ung kvinna och Melaeger blev betagen i hennes skönhet. Atalanta var själv inte helt oberörd av Melaeger, men hon visade inget utåt. Många av de adelsherrar som deltog i jakten ville inte ha något med Atalanta att göra. De tyckte inte det passade sig att ha med en kvinna på en kunglig jakt.

Men det var Atalanta som först fick upp ett spår efter vildsvinet. Hon ledde jägarna in i en snårig skog där de snart mötte kentaurerna Hylaeus och Rhaecus. Kentaurerna övermannade Atalanta innan hon han dra något av sina vapen och de drog henne djupare in i skogen för att våldta henne. Ingen av jägarna lyfte ett finger för att hjälpa henne utom Melaeger, som snart hann ifatt skurkarna och dödade dem.

I skogens utkant fick jägarna till slut syn på vildsvinet. Odjuret vände sig genast mot dem och kom springande med sina stora betar resta till anfall. Den enda av dem som kunde behålla sin sinnesnärvaro medan de andra sprang för att ta skydd var Atalanta. Hon höjde lugnt sin båge och fällde vildsvinet med ett enda skott. Besten var dock inte död. Den reste sig strax för att inleda en ny attack. Då rusade Melaeger fram och gav dödsstöten med sitt spjut.

Blodsfejd
De andra jägarna gratulerade Melaeger till hans modiga dåd, men Melaeger menade att all ära skulle gå till Atalanta. Därför var det till henne som han gav vildsvinets skinn och betar som bevis på hennes tapperhet. Melaegers två morbröder Toxeus och Plexippus blev vansinniga av avundsjuka och försökte ta troféerna från Atalanta. När hon inte släppte dem ifrån sig blev hon istället förolämpad av männen. Detta fick blodet att koka i Melaeger och han avslutade snabbt grälet genom att hugga ner dem bägge med sitt svärd.

När jaktsällskapet återvände till det kungliga palatset blev Melaegers mor Altea chockad över nyheten om sina bröders plötsliga död. En gång hade hon räddat sin son undan döden, när ödesgudinnorna avslöjat för henne att Melaeger skulle leva så länge en vedträet hon hade i spisen inte brann sönder. Hon hade genast tagit ut vedträet ur elden, men nu lade hon i sin sorg tillbaka den. Inom kort förstördes det gamla vedträet och Melaeger föll död ner.

Atalanta återvänder hem
Melaeger dog innan Atalanta hann uttrycka sin kärlek för honom. Vilsen i sin sorg beslöt hon sig för att återvända till sin fars hus. Kung Skoeneus hade haft många tillfällen att ångra sig över sitt grymma påhitt när han övergav sin dotter. Han blev därför överlycklig när Atalanta dök upp och utsåg henne till sin enda arvinge och prinsessa av Boetien. Snart flockades friarna till det kungliga palatset, men Atalanta tänkte inte låta sig älska någon mer efter Melaeger. Till slut fick hennes far henne att gå med på att gifta sig med den man som kunde besegra henne i en löpartävling. Det var lättare sagt än gjort, ty hon hade lärt sig springa ifatt en råbock när hon växte upp i skogen. Eftersom Atalanta trodde att hon aldrig skulle bli besegrad gick hon med på detta.

Många friare kom för att besegra Atalanta, men de misslyckades alla och miste dessutom sina huvuden, ty de tävlade med livet som insats. En av friarna, Hippomenes, var klokare än de flesta och visste att han aldrig skulle kunna slå Atalanta i en ärlig kamp. Men han var djupt förälskad i henne och hon hade också blivit förtjust i honom. Därför bad hon Hippomenes att avstå, eftersom det troligen skulle kosta honom livet. Bättre då att de förblev vänner. Men Hippomenes var envis och bad kärleksgudinnan Afrodite om hjälp. Afrodite gav honom tre gyllene äpplen och förklarade hur han skulle använda dem.

Guldäpplen på vägen
Till sin besvikelse och olycka såg Atalanta att den hon skulle tävla mot följande dag var ingen mindre än Hippomenes. De bägge gav sig av på sin kapplöpning och Hippomenes såg till att få ett försprång. Han kunde aldrig hålla ut mot Atalanta i längden men nu skyndade han på för att hinna lägga ut ett av äpplena på vägen. Strax kom Atalanta fram till äpplet och blev som förtrollad av dess vackra lyster. Hon plockade upp äpplet och tittade på det en stund. Sedan mindes hon tävlingen och sprang vidare. Hon funderade på hur hon kunnat vara så dum att hon stannade mitt under kapplöpningen. Men en bit fram på vägen låg ännu ett guldäpple och Atalanta kunde inte låta bli att stanna för att plocka upp det heller. Det tog alla tre äpplena och all Hippomenes styrka för att hålla Atalanta på avstånd, men han blev den som gick först i mål. Då förklarade han för Atalanta hur han fått hjälp och hon var lika lycklig som han över att hon äntligen blivit besegrad.

Slutet på äventyren
Atalanta fick en son, Parthenopeus, men hemmalivet var inget som passade henne. Atalanta var ute på fler äventyr efter detta och seglade bland annat med Jason på jakt efter det gyllene skinnet. När de hittat skinnet i landet Kolkis blev det stridigheter och Atalanta var en av dem som blev svårt sårad. Men den trollkunniga Medea läkte hennes sår.

En gång älskade Atalanta och Hippomenes i ett av Zeus tempel och det gjorde guden arg. Som straff blev de bägge förvandlade till lejon och levde resten av sina liv som vilda djur.