Kastor och Polydeukes

Många av Greklands hjältar hade en gud som ena föräldern. Så var också fallet med tvillingarna Kastor och Polydeukes. Fast de var tvillingar hade de olika fäder, Kastor var son till en spartansk kung och Polydeukes till guden Zeus. Zeus hade kommit till deras mor Leda i form av en svan och älskat med henne. Nio månader senare hade Leda fött två ägg, ur vilka tvillingpojkarna sedan kläcktes.

Kastor och Polydeukes växte upp till två skickliga kämpar och idrottsmän. Ingen kunde klå dem i vagnskapplöpningar eller boxning. Tillsammans kallade de sig ”dioskurerna”, vilket betyder Zeus pojkar. Så småningom gav de sig även ut på äventyr med andra hjältar. De fanns ombord på skeppet Argo när Jason seglade mot världens ände för att hitta det gyllene skinnet. När Theseus och hans vän Piritus kidnappade sköna Helena var det dioskurerna som räddade henne. De var också med i olika bataljer och strider.

Kvinnorovet
Kastor och Polydeukes hade ett par kusiner som också var tvillingar, Idas och Lynkeus. Även de hade gudomligt blod i familjen; Idas var son till havsguden Poseidon. De fyra kusinerna var de bästa vänner och tävlade ibland mot varandra, ibland tillsammans mot andra.

Så småningom blev det bestämt att Idas och Lynkeus skulle gifta sig med två systrar. Ett stort bröllop planerades och Kastor och Polydeukes var givetvis inbjudna. Dagen före vigseln fick de träffa systrarna och blev genast förälskade i dem. Medan Idas och Lynkeus höll på med bröllopsarrangemangen tog Kastor och Polydeukes med systrarna ut på en tur med häst och vagn. Men så fort de hade kommit utanför gränsen för Idas och Lynkeus ägor satte de fart på hästarna och rövade med systrarna till Sparta. Nu blev det ingen kärlekshistoria mellan Kastor och Polydeukes och systrarna, men deras kusiner var rasande och bröt kontakten med dem.

Idas och Apollon
En tid senare blev Idas kär i en prinsessa som hette Marpessa. Hennes far var son till Ares och väldigt sträng. Han tänkte inte lämna bort sin dotter till vem som helst och utmanade alla friare på kappkörning. Den som förlorade loppet, och det var alltid friaren, dödades genast. Men Idas var inte rädd och ställde genast upp. Men ännu en friare dök upp den dagen, guden Apollon. Fadern blev rädd för han förstod att han inte hade en chans mot en gud. Idas blev ledsen eftersom han nu inte skulle få gifta sig med Marpessa. Tävlingen skulle äga rum nästa dag, men redan samma natt flydde Idas med Marpessa till sitt hem i Messinien. Apollon följde efter och besegrade Idas i en våldsam duell. Men innan guden hann utdela dödshugget bönföll Marpessa Zeus att ingripa. Det gjorde han också och lät Marpessa välja sin make själv. Hon valde Idas.

Nu när Idas var på gott humör bestämde han och hans bror att de skulle besöka sina kusiner i Sparta. De tyckte att historien med systrarna var löjlig och inte skulle komma emellan goda vänner. Kastor och Polydeukes var glada över att bli förlåtna och började genast berätta om en plan för att öka alla fyras boskapshjordar. De skulle röva djur från de jättelika hjordar som vandrade mellan Sparta och Arkadien. Idas och Lynkeus var genast med på idén och följande morgon gav de sig av.

Boskapsstölden
När de samlat ihop en stor mängd djur började de diskutera hur de skulle dela upp dem. Idas och Lynkeus tyckte att djuren skulle delas upp i fyra lika stora grupper. Men Kastor och Polydeukes protesterade och sade att de ville ha en större del, eftersom idén kommit från dem. Idas och Lynkeus föreslog att man skulle äta ikapp om saken. De lagade till fyra lika stora köttstycken och det bestämdes att den som satte i sig sin portion först skulle få halva hjorden. Den som kom tvåa fick resten. Kastor och Polydeukes tyckte att köttet smakade gott och tuggade noga sina bitar. Idas och Lynkeus proppade i sig sina köttstycken och svalde dem så fort de kunde. Alltså vann de och gick iväg med hela boskapshjorden.

Men nu var Kastor och Polydeukes alldeles rasande. Den vänskap som återuppstått mellan tvillingparen var nu som bortblåst. De följde efter sina kusiner till deras hem i Messinien. När Idas och Lynkeus somnat samlade Kastor och Polydeukes ihop alla korna och gömde dem i en liten skog bredvid en gammal kyrkogård. De visste att deras kusiner skulle komma farande så fort de såg att boskapen var borta och de gjorde sig beredda på en hård kamp. Nu skulle de göra upp en gång för alla. Kastor tog skydd mot en gammal ek och Polydeukes satt bakom en stor gravsten.

Striden på kyrkogården
Men vad de inte visste var att boskapsstölden upptäckts redan under natten och att Idas och Lynkeus var strax bakom dem. Idas fick syn på Kastor ståendes med ryggen vänd mot honom och slungade sitt spjut mot kusinen. Kastor hann höra det vinande ljudet från vapnet och vände sig om. Men han hann inte ducka utan blev genomborrad i hjärtat och fastnaglad vid eken. Lynkeus kastade också sitt spjut mot Polydeukes, men han såg det och väjde undan spjutet med sin sköld. Då slet Lynkeus upp en spetsig gravsten och kastade denna mot Polydeukes, som försökte värja sig med sin sköld. Men skölden brast och gravstenen krossade hans vänstra arm. Men i sitt raseri kände Polydeukes knappt smärtan. Han drog sitt svärd och klöv med ett mäktigt hugg Lynkeus mitt itu. Men nu kände han sina krafter rinna av honom och när han såg Idas höja sitt svärd mot honom, insåg han att han strax skulle dö. Men istället slog en stor blixt ner i Idas och brände honom till rykande kol. Det var Zeus som ingripit för att hjälpa sin son.

Tvillingarna blir odödliga
Polydeukes sörjde djupt sin bror och klagade inför Zeus att hans sorg var outhärdlig. Men även om Zeus hade velat kunde han inte låta bägge tvillingarna leva vidare tillsammans på Olympen. Kastor var trots allt en vanlig människa och han måste ta sin plats i dödsriket. Till slut bestämde Zeus något som aldrig gjorts tidigare. Kastor och Polydeukes skulle få fortsätta att leva i varandras sällskap, halva året i dödsriket och halva året på Olympen. Stjärnbilden Tvillingarna tändes sedan på natthimlen till deras ära och minne.