Pygmalion

Kung Pygmalion av Cypern var en av de män som också dyrkade kärleksgudinnan Afrodite. I Afrodites tempel fanns prästinnor som gärna älskade med besökare, men det var inte den sortens kärlek som Pygmalion längtade efter. Som kung kunde han ta vilken kvinna han ville som drottning eller älskarinna, men han väntade på att han skulle drabbas av den stora sanna kärleken. Men den kom aldrig.

Pygmalion var en mycket skicklig skulptör och kunde skapa former ur nästan vilka material som helst. En dag fick han för sig att som en gåva till Afrodite hugga en staty som föreställde henne. Kanske skulle gudinnan då finna medlidande med honom och låta honom möta kärleken. Pygmalion valde ett av de dyrbaraste materialen, elfenben, och började karva fram sin bild av hur Afrodite såg ut. Han tänkte sig henne som den vackraste kvinnan i världsalltet och lade ner evigheter av tid på varje kurva, varje liten grop och rynka i statyns yta. Efter ett helt år av hårt arbete stod statyn färdig. Men då hände något märkligt som ingen, minst av allt Pygmalion själv, hade kunnat föreställa sig. Han blev kär i statyn.

Om Pygmalion kände sig olycklig innan var det inget mot hur hans liv nu artade sig. Han kunde inte släppa den vackra statyn med sin blick och tänkte inte längre på att äta eller sova. Till slut kunde hans elände inte ens undgå gudarna och Afrodite förbarmade sig över den sorgsne kungen. En natt när Pygmalion till slut somnat av utmattning framför statyn steg Afrodite in i hans ateljé. Hon andades stilla på statyn och gav den på så sätt liv. Sakta men säkert började det hårda elfenbenet mjukna och få färgen av rosig hy.