Till Start  
Till Makterna
Perseus och Andromeda
Herakles
Jason
Pygmalion
Kung Midas
Daedalus och Ikaros
Theseus
Galatea
Narkissos
Eros och Psyke Böcker, film och musik   Länkar Idomeneo
Trojanska kriget
Odysseus
Bellerofon
Orpheus
Kastor och Polydeukes
Kadmos
Kung Oidipus
Atalanta
Orion
Scroll Up
Drag to Scroll Up/Down
Scroll Down

Narkissos

Atalanta

I den del av Boetien som kallas Thespiae levde en gång den unge mannen Narkissos. Han var känd för flera saker, sin tapperhet i strid, skicklighet i jakt och sin sköna sångröst. Men över allt annat var han känd för sin skönhet. Ingen annanstans i landet fanns det någon så stilig som Narkissos och både män och kvinnor blev förälskade i honom. Men Narkissos avvisade dem alla. Enligt honom fanns det ingen som var god nog åt honom. Ännu hade han inte mött någon som förtjänade hans kärlek, tyckte han.

En ung man som hette Ameinias ville dock inte ge sig. Han förklarade om och om igen att han inte kunde leva utan Narkissos och att han skulle viga sitt liv åt honom. Men Narkissos avvisade också Ameinias. Han var dock inte helt oberörd och gav Ameinias ett dyrbart svärd som avskedsgåva. Men det visade sig vara helt fel present. Ameinias hjärta var krossat. Han bad till Nemesis, hämndens gudinna, att Narkissos själv en dag skulle få känna lidandet av obesvarad kärlek. Så stötte han svärdet i hjärtat och dog på tröskeln till Narkissos hem.

Atalanta

Nemesis förbannelse
Tiden gick och det verkade inte som om Ameinias blivit bönhörd. Men så en dag gav sig Narkissos ut i skogen för att jaga ensam. Så småningom blev han törstig och fann en liten damm med stilla, klart vatten. Han böjde sig ned för att dricka och fick då syn på sin egen spegelbild. Nu sattes Nemesis förbannelse igång, och det var en grym sådan. Narkissos blev nämligen blixtförälskad i spegelbilden i dammen. Aldrig hade han sett en människa som fyllde honom med så stark kärlek. Det kändes som om hjärtat skulle brista om han inte fick röra vid ynglingen i dammen. Men så fort han lät läpparna nudda vid vattenytan rördes bilden upp och försvann i en mängd ringar i dammen. Strax kom bilden i vattnet tillbaka, men försvann igen så fort Narkissos rörde vid den. Då förstod Narkissos att han aldrig skulle kunna omfamna den han älskade så mycket. Den stora olyckan blev för mycket för honom och han drog sin jaktdolk och stötte den djupt i sitt hjärta. Men kärleksgudinnan Afrodite tyckte synd om honom och förvandlade Narkissos till den blomma som sedan dess kallas Narciss.