Idomeneo, kung av Kreta

Efter det trojanska kriget fördes många trojaner till ett fångläger på Kreta. En av dem var prinsessan Ilia, dotter till kung Priamos. På den här tiden härskade kung Idomeneo på Kreta. Just när den här historien tar sin början var han på väg hem från en lång resa och hans son Idamante styrde ön i hans ställe.

En av Idamantes gäster var prinsessan Elektra, dotter till kung Agamemnon. Under det trojanska kriget var Agamemnon grekernas högste ledare. När han kommit hem igen blev han mördad av sin hustru, Klytaimnestra, och hennes älskare. Dottern Elektra hämnades honom sedan genom att i sin tur döda dem. Nu var hon utan land och hade begett sig till Kreta eftersom ön var på samma sida som grekerna under kriget. Hon älskade Idamante djupt, men vågade inget säga.

Ilia var också kär i Idamante, men eftersom hon var hans fånge avslöjade hon inte sina känslor. Idamante besökte Ilja i fånglägret och de pratade länge om allt möjligt.

Trojanerna blir fria
Så en dag fick Idamante besked om att hans far var på väg hem. I sin lycka bestämde han att alla de trojanska fångarna skulle friges. Äntligen kunde Ilia och Idamante umgås som vanliga människor och ganska snart märkte Elektra att de hade en särskild koppling till varandra. Kungens rådgivare Arbace kom plötsligt med dystra nyheter. Det verkade som om kungens skepp förlist i en häftig storm. Om detta var sant betydde det att Idamante var den nye kungen. Men det enda han kunde tänka på var att hans far var död och han lät sig tröstas av Ilia. Elektra blev rasande avundsjuk och retad av tanken att en trojan snart kanske skulle bli drottning av Kreta. Var inte det en roll som skulle passa henne själv bättre?

Idomeneo kommer tillbaka
Men Idomeneo var inte alls död. Han hade blivit räddad av havsguden Poseidon och spolades upp på en strand på Kreta. Poseidon talade till honom och förklarade att Idomeneo nu stod i skuld till honom. Poseidon krävde ett offer som tack. Den första levande varelse som Idomeneo mötte efter sin räddning skulle han offra till havsguden. Idomeneo hoppades på att det skulle bli något djur, en fågel eller en sköldpadda kanske.

Men som det nu slumpade sig råkade det bli hans egen son! Idamante hade gått ner till havet som han brukade göra. Han spanade ut över vågorna i hopp om att se ett segel han kände igen. Kanske var hans far inte död trots allt. När han fick se den medtagne och nästan nakne kungen på stranden kände han först inte igen honom. Idomeneo hade varit borta i några år. Kungen kände först inte heller igen sin son och gladdes över att det åtminstone var en främling som han måste offra. Men sedan gick det upp för dem båda vilka de var och Idamante omfamnade överlycklig sin far. Men Idomeneo kände bara en större sorg än någonsin innan. Han förklarade att de aldrig måste mötas igen och sköt sedan sin son ifrån sig.

Poseidon blir arg
När Idomeneo kommit tillbaka till palatset rådgjorde han med Arbace som förklarade att ett annat offer kunde ta Idamantes plats men att han då måste lämna landet. Därför sökte Idomeneo upp sin son och bad honom eskortera Elektra till staden Argos på grekiska fastlandet. Elektra blev förstås överlycklig, hon väntade sig nog mer av resan än vad Idamante hade tänkt sig.

Nere i Sidons hamn lastades det skepp som Idamante och Elektra skulle resa med. Idomeneo tog farväl av sin son och uppmanade honom att lära sig så mycket han kunde av denna, hans första resa. Ilia var också där och när Idomeneo såg hur ömt hon tog farväl av hans son insåg han att han nog gjort fel som skiljde dem åt. Men just när Idamante och Elektra skulle kliva ombord började havet koka. En jättelik havsorm kastade sig upp ur vågorna och slog sönder skeppet. Monstret ödelade hela hamnen i sitt raseri och det kungliga sällskapet flydde tillbaka till palatset. Idomeneo förstod att havsormen var ett tecken på att Poseidon var mycket missnöjd.

Idamante möter havsormen
Från hela ön började rapporter om havsmonstrets framfart komma in. Folket på Kreta flydde från sina hem och sökte sig till det kungliga palatset föra att be om hjälp. Till slut avslöjade Idomeneo varför Poseidon blivit arg. Idamante insåg att endast han kunde rädda Kreta, antingen genom att låta sig offras, eller genom att strida mot monstret.

Han bestämde sig för att ge sig av och möta havsormen och tog farväl av sina vänner och sin far. Ilia erkände nu att hon älskade Idamante. Detta gjorde hans hjärta lite lättare och han svarade att han älskade även henne. Det här var ju dystra nyheter för Elektra. Ilia sökte stöd hos henne men Elektra körde arg och besviken bort henne.

Idamante fann havsormen i en klippig vik där den vilade, mätt av människor och djur som den slukat. Han tog vidundret med överraskning och stötte ett långt spjut rakt ner genom dess nacke. Ormen vaknade och började rasande piska upp havet, men Idamante höll fast spjutet och stötte den djupare. Det hade samlats mycket folk kring klipporna för att se på kampen. Nu kunde de knappt se något alls, ty hela havet var ett virrvarr av skum, monsterblod och den långa ringlande ormkroppen. Till slut stillade sig vidundret och sjönk dött till botten. På stranden låg den svårt medtagne Idamante uppspolad.

Idomeneos offer
Över hela Kreta spreds nyheten om att havsormen var död, men Idomeneo tog emot den med blandade känslor. Han visste att genom att döda ormen hade de säkert bara gjort Poseidon ännu argare. Han grubblade ett tag och begav sig sedan till Poseidons tempel. Han hade bestämt sig för att låta offra sig själv till guden.

Idomeneo klädde på sig den vita rock som ett människooffer bar och lade sig på altaret med blottat bröst. Översteprästen höjde sin dolk för att med denna skära ut kungens hjärta. Men just då talade templets orakel med en mäktig röst. Det var Poseidon själv som talade genom henne. Guden förklarade att han blivit imponerad av Idamantes tapperhet. Idomeneo hade svikit sin gud men kunde ändå bli förlåten genom att låta Idamante bli kung istället. Och det lydde Idomeneo med glädje.

Så till slut blev alltså Idamante kung och Ilia blev hans drottning. Elektra var så olycklig att hon tänkte ta livet av sig. Men sedan ändrade hon sig och lämnade Kreta för att aldrig återvända.