 |
|
 |
||
|
||
 |
||
APMÄNNISKOR Varken Yetin eller Bigfoot är på något sätt unika.
Det är bara just de som blivit mest kända. Det finns historier
om håriga apliknande figurer över hela världen. Man
kan säga att hur kända de är beror på hur mycket
kontakt människor från västvärldens rika länder
haft med dem. I Kaukasus pratar man om Alma, i Sibirien om Chucunaa,
i Mongoliet om Xuéren, i Japan om Hibagon, i Australien om Yowie,
i Brasilien om Maricoxi, i Kenya om Chemosit och i Skottland om den
spöklika Grey Man of Ben MacDhui.
Yowie Australiens egen ”snöman” kallas Yowie. Det är ett namn som de australiska urinnevånarna, aboriginerna, gett en hårig jätte i deras folktro. Enligt aboriginerna har Yowien en rad magiska krafter och representerar de onda makterna i naturen. Nybyggare från Europa hörde tidigt talas om Yowien. Redan under 1800-talet pratade vita bönder om ett hårigt, illaluktande monstrum som strök omkring i vildmarken. Yowien tycks dyka upp över hela kontinenten men det är särskilt i New South Wales och Queensland som de flesta historierna kommer ifrån. Yowien beskrivs vara mellan 1,8m-3m lång, täckt med brunt eller grått långt hår och mörk, nästan svart hud. Den luktar gräsligt och skrämmer slag på husdjur överallt den drar fram. Otrevliga besök Första mötet mellan en vit man och Yowien tycks ha ägt rum 1795. Sedan dess har rapporter kommit in nästan varje år. 1894 såg en pojke en Yowie som slog tån i en trädrot och haltade ylande iväg. 1912 såg naturvetaren en grupp stora apor i en bergsdjungel i New South Wales. Han var övertygad om att han hittat en ras av gorillor som var unika för Australien. Många historier om Yowies är mer obehagliga. En skogvaktare påstår sig ha blivit anfallen av en Yowie 1968, då han sov utomhus. 1978 fick i en familj i Queensland besök av en hårig, illaluktande varelse som försökte ta sig in genom deras bakdörr. De slängde en stol på inkräktaren som gav sig av. Den 13 mars 2002 vaknade ett äldre par i Queensland av att något fick deras husvagn att gunga fram och tillbaka under höga grymtningar. Flera mindre träd och buskar var knäckta i ett spår in i skogen och en ryslig stank låg över platsen. Senare samma år hävdade en man och kvinna i Queenslands glesbygd att en Yowie tagit sig in på deras gård. Varelsen försökte till och med springa iväg med kvinnan, men hennes make avfyrade sitt gevär och lyckades skrämma iväg figuren. Enligt mannen var det ”en jäkligt stor gorilla”. Ibland har man hittat konstiga fotspår på de platser där Yowiens sägs ha visat sig. Ibland är det fötter med fem tår, ibland fyra eller tre. Inga apor Det finns inga djur som liknar apor i Australien. Inte heller har det någonsin gjort det. Som kontinent har Australien varit isolerad från resten av världen under stora delar av jordens utveckling. Därför är det djurliv som utvecklats där helt unikt. Varje år kommer det ändå in nya historier om folk som sett och mött Yowien. Ryska snömän Också bergen mellan Ryssland och Mongoliet har sina egna snömän. De går under en massa olika namn, men det vanligaste verkar vara Alma. Almas dyker upp på bilder i många mongoliska böcker om naturvetenskap från medeltiden och framåt. Till skillnad från de flesta ”vildmän” dyker Almas inte upp i folktron som övernaturliga varelser. Det verkar som folket som lever i de här bergstrakterna ser dem som ovanliga djur eller primitiva människor. Det finns två bilder av Almas, vissa människor liknar dem vid stora svanslösa apor medan andra menar att de ser ut som håriga människor. Därför finns det de mysterieforskare som menar att det handlar om en okänd apart, medan andra tror att det är neanderthalmänniskor som överlevt. Urtidsmänniskor? Neanderthalmänniskan var en sidogren av människans släktträd som dog ut för ungefär 30 000 år sedan. Då tror man att den moderna människan utvecklades och trängde undan neanderthalarna. Länge var bilden av neanderthalaren en luden, korkad vilde. Nu vet vi att det inte riktigt stämde. Till utseendet var de krumma, trolliknande människor, men de levde i en utvecklad kultur med konst, religion och begravningar. Möten Den ryske barnläkaren Ivan Ivlov såg 1963 en grupp människoliknande figurer på en bergssluttning i Altaibergen. Hans guide menade att detta var en familj Almas. Den ryske översten Karapetyan berättade i en rapport till sitt högkvarter 1941 hur en apmänniska fångats in i de Baghestanska bergen och sedan avlivats. Just varför varelsen dödades är okänt. Han var mycket lik en människa fast hårig över hela kroppen. Karapetyan skrev: ”Hans ögon sade mig ingenting. De var matta och tomma –ett djurs ögon. På mig verkade han som ett djur och ingenting mera… Det var ingen utklädd person, utan en vild människa av något slag.” Sedan verkade soldaterna ha fått dåligt samvete och hållit en ordentlig begravning av ”vildmannen”. Mer pang-pang En ännu mer dramatisk rapport kommer från en rysk generalmajor 1925. Hans ridande soldater förföljde en grupp vitryska trupper i Pamirbergen. Så småningom hann de upp varann i ett bergspass. Men mitt i deras skjutande mot varandra dök det upp ett gäng tjutande, håriga människolika varelser. Dessa var beväpnade med stora klubbor och anföll orädda soldater på bägge sidor. En av ”vildarna” dödades med tre skott och undersöktes på plats. Den döde var en äldre man, luden och med stora tänder och kraftiga ögonbryn. Liksom i historien från 1941 beslöt sig soldaterna för att begrava varelsen under ett stenröse. Intet nytt 1980 gjordes avgjutningar av människolika fotspår av en rysk expedition i Pamirbergen. 1981 hittades liknande fotavtryck i bergsområdet Kaukasus. På senare år har det inte hörts så mycket om Almas. Det är sällan de vilda bergen i Pamir och Kaukasus besöks och många områden kring Ryssland har varit drabbade av krig och oro under 1990-talet. 1999 berättade ryska tidningar om hur en ”hårig vildman” gjort ett besök i en bergsby i Kirov, men blivit bortjagad. Som vanligt får man välja att tro på det eller inte.
Den kinesiske vildmannen Till skillnad från många västerländska vetenskapsmän tar de kinesiska forskarna sin vildman på större allvar. I staden Wanxian finns ett litet institut som bara forskar kring vildmannen. Här kan man titta på en mängd avgjutningar av fotavtryck, hår och avföring som sägs komma från vildmannen samt också ett par torkade avslitna händer. Yeren, som varelsen kallas, sägs vara mellan 1,6m-2m lång och täckt med rött hår. Den påstås också kunna härma nästan vilka ljud som helst. Springande apa Historierna om den kinesiske vildmannen sträcker sig från medeltid och framåt. Ett par lastbilschaufförer menade att de sett en Yeren springandes över en nygjord väg 1976. Ett par barn berättade 1981 att de blivit förföljda av en rödhårig apa när de var ute och vallade får. 1980 försökte en forskare få kontakt med vildmän genom att klä på sig en gorilladräkt och ylande springa runt i skogen men inget resultat där, tyvärr!
Forskare på jakt Under slutet på 1990-talet gjordes flera expeditioner runt omkring i Kina, några av dem med forskare från olika länder. Resultatet blev fler hårstrån och några avgjutningar av konstiga fotavtryck. De hår som sägs komma från Yeren har undersökts och verkar tillhör en apa, men inte någon man känner till. Orangutangen har en gång funnits i Kina, men är utrotad sedan flera tusen år. Det finns andra apor i Kina som forskarna inte vet så mycket om. Kanske håren och spillningen som sägs tillhöra Yeren kommer från någon av dem. Eller så är den kinesiske vildmannen en av dem, på väg att upptäckas.
Döda exemplar |
||||||||||||
| « Tillbaka |
