|
BIGFOOT
 |
|
Bigfoot - återkommande drag:
1. Gorillalikt ansikte
2. Breda axlar
3. Mörk päls
4. Människolika fötter
|
Det verkar finnas en släkting till snömannen "Yetin"
i Nordamerika. Närmare bestämt kommer rapporterna om den mest
från Kalifornien, Washington, Oregon och British Columbia. Sitt
smeknamn "Bigfoot" har varelsen fått efter de stora
fotavtryck den ofta lämnar efter sig. Bigfoot har flera likheter
med Yetin. Lokalbefolkningen, i det här fallet de nordamerikanska
indianerna, har pratat om Bigfoot i generationer, fast under andra namn.
Liksom Yetin är Bigfoot otroligt storvuxen, hårig och aplik.
Den går upprätt som en människa och har människolika
fötter. Huvudet är grovt och påminner om en gorillas.
Om man ska tro vissa människor som säger sig ha sett Bigfoot
lever de familjevis.
Möte i natten
Som sagt har indianerna länge berättat historier om skygga
skogsjättar, men det dröjde ända till 1800-talet innan
den vite mannen hörde talas om sådana saker. En av de första
berättelserna om mötet mellan en vit man och en Bigfoot-varelse
kommer från 1869. Tidningen "Antioch Ledger" tryckte
då ett brev från en jägare som legat ute på
pass i vildmarken. Varje natt hade han blivit bestulen på mat
av något djur som smög sig fram medan han sov. Just denna
natt hade han bestämt sig för att hålla utkik och
gömde sig i ett buskage. De två djur som så småningom
dök upp liknade inga som jägaren kände till. De gick
upprätta som människor, men var breda över bröstet,
med långa armar, små huvuden och håriga kroppar.
Varelserna kastade omkring de glödande resterna av jägarens
lägereld och lunkade sedan iväg in i skogen igen.
Kidnappad
 |
|
Staty utsågad i trä föreställande Bigfoot
|
Guldletaren Albert Ostman har berättat om ett ännu mer äventyrligt
möte i British Columbia. Enligt Ostman stötte han 1924 på
en luden bjässe under en guldvaskning i vildmarken. Just när
han krupit ner i sin sovsäck dök jätten upp, tog honom
under ena armen och sprang iväg med honom in i skogen. Det blev
en vansinnesfärd genom buskar och snår i vad som kändes
som timtal för Ostman. Till slut kom de fram till en håla
i en jordvall i skogen, som tydligen var bjässens bo. Här
levde också hans familj, en hona och två ungar. Ostman var
livrädd för att fly och tillbringade flera dagar med det märkliga
sällskapet. De matade honom med rötter, nötter och växter
som Ostman aldrig sett tidigare. Till slut fick han för sig att
bjuda "gubben", som han kallade hannen, på tuggtobak.
Bjässen svalde tobaken och fick genast ont i halsen. Det uppstod
ett vilt tumult, "gubben" rusade iväg mot en bäck
för att dricka och resten av familjen förde oroliga ett himla
liv. Ostman passade på att rymma och lyckades så småningom
ta sig till ett annat guldletarläger, där han berättade
sin fantastiska historia. Ostman tillade att han hört indianerna
berätta om en skogsjätte de kallade Sasquatch, men att han
aldrig trott på dem.
Nu berättar inte alla människor som säger sig ha sett
Bigfoot sådana otroliga historier som Albert Ostman. Oftast
handlar Bigfoot-möten om att man sett en skymt av något,
hört läten, känt hemska lukter eller sett stora fotspår.
Fotspår
Det vanligaste spåret efter Bigfoot är just fotavtryck.
Man gör en kopia av spåret genom att hälla ner gips
i avtrycket. Det stelnade gipset visar sedan på ett ungefär
hur foten sett ut. De flesta Bigfoot-avtryck är mer än dubbelt
så stora som en vanlig människofot. De har oftast fem tår
med en större stortå, men man har också hittat avtryck
med fyra, sex, tre och till och med två tår. Spåren
är ofta djupa, vilket betyder att en stor tyngd har lagts på
dem. Naturligvis kan många av dessa spår vara rena skämt
utförda av påhittiga människor. En av de mest berömda
fallen där man hittade fotavtryck 1958 visade sig vara en bluff.
2002 avslöjade Dale Lee att hans nu döde farbror låtit
göra monsterfötter i trä, som sedan han och en kamrat
klivit omkring på tillsammans för att göra djupa avtryck.
Men många avtryck hittas av en slump mitt ute i vildmarken,
där det vore mycket märkligt för en skojare att smyga
omkring.
Bigfoot på film
 |
Patterssons bigfoot
(klicka på bilden för större format) |
1967 väckte en skakigt inspelad filmsnutt stor uppståndelse.
Filmaren var Roger Pattersson som i sällskap av sin vän Bob
Gimlin besökte skogsområdet Bluff Creek i Kalifornien. Plötsligt
stegrar sig deras hästar när en storvuxen figur reser sig
upp bakom ett buskage. Pattersson faller av men reser sig upp och lyckas
få upp sin 16mm filmkamera mot det mystiska djuret. På den
nio meter långa filmsnutt han spelade in kan man se en apliknande
mörk varelse som lunkar iväg från kameran in i skogen.
Så stannar den, tittar över axeln och fortsätter sedan
igen. Patterson har berättat att han följde efter varelsen
så långt han kunde, men att han ganska snart tappade bort
den. Männen hittade också stora fotavtryck som sedan gjöts
av i gips. Naturligtvis blev filmen ifrågasatt redan från
början. det här måste väl vara en bluff? Annars
vore det för bra för att vara sant. Varelsen på bilden
skulle mycket väl kunna vara en människa i apdräkt, men
vissa personer som undersökt filmen menar att figuren är för
lång och axelbred för att kunna vara en bluff. Om man tittar
noga kan man se att varelsen har bröst. Det skulle alltså
vara en Bigfoot-hona det handlade om. Make-up-experten John Chambers,
som gjort sminket till filmerna om "Apornas planet" blev anklagad
för att ha gjort dräkten. Chambers förnekade detta hela
livet. 1996 trädde några fram som påstod att det var
de som hjälpt Patterson göra filmen. Men det fanns detaljer
i deras berättelse som stämde dåligt med vad filmen
visar. Än så länge finns det alltså inga bevis
varken för eller emot filmens äkthet.
Fortfarande populär
Varje år kommer det in nya ögonvittnesrapporter om Bigfoot.
Ibland anklagas varelsen för att ha dödat eller stulit djur
från gårdar. I vissa fall har Bigfoot setts i samband
med UFO. Vid andra tillfällen har de uppträtt nästan
spöklikt, inga kulor har bitit på dem och de har försvunnit
i tomma intet. Kanske Bigfoot är ett helt annat fenomen än
överlevande urtidsdjur och ett större mysterie än vad
man kan tro!
|
