 |
|
 |
||
|
||
 |
||
YETI
Det mest berömda av alla mystiska monster, näst efter Loch Ness-odjuret, är nog ”Snömannen”. Denna apliknande varelse sägs hålla till i bergskedjan Himalaya, där den infödda befolkningen verkar ha talat om honom i flera generationer. Det var på 1880-talet, då det blivit något av en fluga bland förmögna britter att besöka det avlägsna Asien, som snömannen blev känd i västvärlden. Sherpafolket, som ofta arbetade som guider och bärare åt britterna, talade om en vildman "Yeti" som vandrade i Himalayas ödsliga berg. Några av britterna tecknade ner sherpafolkets berättelser, men tog dem för sagor och folktro. Wadells upptäckt 1889 reste major L A Waddell runt i Himalaya och fick en dag syn på stora fotspår på 5180 m höjd. Hans sherpabärare förklarade att en Yeti hade passerat förbi. Major Waddell menade att det var björnspår. 1921 arrangerades den första expeditionen som skulle kartlägga världens högsta berg, Mount Everest. Under arbetet fick överstelöjtnant Howard-Bury syn på en figur som snabbt rörde sig uppför berget. Hans sherpaguide berättade att detta var ”den vilde mannen i snön”. 1925 reste det stora vetenskapssällskapet Royal Geographic Society till Himalaya. En av medlemmarna antecknade att han i en dalgång sett en till synes naken, mörk figur som gått omkring och dragit upp rhododendron-buskar. Spår i snön Men det dröjde ända tills 1951 innan det blev någon större uppståndelse kring Yetin. På 6000 m höjd stötte bergsbestigarna Eric Shipton och Michael Ward på en rad fotspår som var underligt människolika. Spåren var ungefär 45 X 33 cm och avståndet mellan stegen 75 cm. Spåren verkade vara alldeles färska –solen hade inte hunnit smälta dem ännu. Det här är viktigt att påpeka eftersom fotspår blir större då de börjar smälta. Avtryck efter bergsgetternas klövar kan efter några timmar se ut som om de gjorts av mycket större djur. Ward och Shipton valde att fotografera det tydligaste fotavtrycket och lade en av sina bergshackor bredvid för att beskriva storleken. Senare hittade de ett annan spår av fotavtryck och följde detta i 1,6 kilometer innan det till slut försvann. Fler vittnen Bergsbestigaren Don Whillans tog 1970 foton av liknande spår på berget Annapurna i Nepal. Whillans påstår också att han faktiskt såg en apliknande varelse en natt, men att han inte hade med sig kameran just då. 1977 kunde två bergsbestigare berätta om hur de vaknat en natt i sitt tältläger på en bergssida. Höga vrål och tjut hördes överallt och ett fruktansvärt slamrande. Då de till slut vågade sig ut efter en stunds tystnad såg de att deras utrustning var sönderslagen och kringkastad .En låda med 36 chokladkakor var försvunnen.
Hur ska då denna möjliga, märkliga varelse se ut? Den polske bergsbestigaren Janusz Tomaszczuk berättade 1975 att han mött en Yeti. Enligt honom såg varelsen ut som en apa och var täckt med rött hår som liknade orangutangens. Det är just så folket som bor kring Himalaya brukar beskriva Yetin. De talar egentligen om åtminstone två olika sorters ”snömän”. Yeh-teh, som ordet egentligen uttalas, delas upp i dzu-the, som är en stor, röd och vildsint björn, och meh-teh, som är ap- eller människoliknande. Sedan finns det olika andra namn som beskriver samma sorts apvarelse i Himalaya; mirka, mi-go, sogpa och shukpa. Just smeknamnet ”Den förskräcklige snömannen” tros ha använts första gången 1930 av journalisten Henry Newman. I snömannens klor En händelse som sägs ha ägt rum 1975 är ett möte mellan en flicka från sherpafolket och en Yeti. Lhakpa Sherpani vallade en flock jakar på en grönskande bergssida då hon plötsligt fick syn på en Yeti som kom lufsande. Innan hon hann fly undan rusade varelsen fram och lyfte upp henne på axeln. Men flickans gallskrik gjorde tydligen bjässen konfunderad för hon släpptes strax ner igen. Istället började Yetin förfölja jakarna genom att springa på alla fyra, som en gorilla gör. Till slut fångar den in en ung jak, knäcker dess nacke och går iväg med sitt byte. Det här låter kanske helt fantastiskt, men om historien hade utspelat sig i Sverige och Yetin varit en björn istället hade den inte varit lika otrolig. Möte i skogen 1977 berättades en annan dramatisk historia av kommun-ordföranden Pang Gensheng. Han var ute en dag och röjde i en bit skog han äger, då han överraskades av en ”hårig människa” med en längd på över två meter. Figuren trängde upp honom mot en bergvägg och för att försvara sig kastade Gensheng en sten i bröstet på varelsen. Bjässen lutade sig då mot ett träd, suckade djupt och lunkade iväg i riktning mot en ravin. En utdöd apa Det är inte många som vill tro på sherpafolkets äventyrliga berättelser om möten med Yetin. En av anledningarna är att Yetin blandas in i deras folktro, som är fylld med andar och demoner. Nu innehåller sherpas folktro också helt vanliga djur som björnar, getter och fåglar. Precis som för många andra folk som lever nära naturen är det självklart att allt levande är mer eller mindre magiskt. Men om vi nu antar att den apliknande Yetin finns på riktigt, vilket sorts djur skulle den kunna vara.
En populär teori är att den är en ättling till Gigantopithecus, den största människoapa som levat. Gigantopithecus kunde bli över två meter lång och levde i stora delar av Asien tills för ungefär 700 000 år sedan. Då dök en av människans förfäder, Homo erectus, upp med sina jaktvapen av trä och drev undan Gigantopithecus. De flesta forskare menar att jätteapan blev utrotad, medan andra säger att den visst kan ha överlevt i isolerade bergstrakter. Man ska komma ihåg att Himalaya inte bara är snö och sten, utan också skogar och grönskande dalgångar. Man har upptäckt ett släktskap mellan Gigantopithecus och orangutangen. Kanske liknade de varandra på många sätt. ”Draktänder”
Utsmugglade bitar
Ännu en undersökning |
||||||||||||||||
| « Tillbaka |
