Borley prästgård

Bruna damen

Skrikande skallar

Borgvattnets prästgård

PRÄSTGÅRDEN I BORLEY

Den här byggnaden i Essex, Storbritannien, sades en gång i tiden vara världens mest hemsökta byggnad. De första spökhistorierna om prästgården kommer troligen från 1863, då tjänstefolket började prata om ljud av fotsteg där ingen människa syntes till. De följande 40 åren talades det också mycket om en spökdroska med två huvudlösa kuskar.

I juli 1900 berättade prästen Harry Bulls döttrar att de sett en nunna i trädgården, men att hon försvunnit när de försökte prata med henne.  I byn Borley berättades det om hur att det legat ett kloster på platsen och hur en munk och en nunna som blivit förälskade hade avrättats där. Den historien visade sig senare bara vara påhittad.

1927 dog Harry Bull och det dröjde till det följande året innan nästa präst, Guy Eric Smith, flyttade in i huset med sin familj. Kort efter inflyttningen hittade Guy Smiths fru dödskallen efter en ung kvinna invirad i papper. Snart började familjen höra och se underliga fenomen som ljud av fotsteg, oförklarliga ljus i fönstren och ett okänt ekipage med häst och vagn på gården. Tidningen Daily Mirror skickade en journalist att skriva om händelserna. Tidningen kontaktade också ”spökjägaren” Harry Price, som undersökt flera hemsökta hus.

Om det hade varit oroligt tidigare på prästgården tog spökerierna fart ordentligt när Price anlände. Delar av inredningen gick sönder, det kastades stenar, vaser och andra föremål, fönster sprack och mystisk oläslig skrift dök upp på väggarna. Kanske hade Guy Smith hoppats på att få ordning på sitt liv genom att släppa in tidningen och Harry Price, men resultatet blev det motsatta. Prästgården i Borley belägrades av nyfikna människor och det fanns till och med företag som arrangerade bussturer dit utan att ha bett familjen Smith om lov.

I juli 1929 lämnade familjen Smith prästgården, inte föt att spökena körde iväg dem, men de var trötta på all uppmärksamhet. Pastor Lionel Foyster flyttade 1930 in i prästgården med sin familj och Price tog genast kontakt med dem för att kunna fortsätta med sina undersökningar. Spökerierna fortsatte som innan och Foysters fru Marianne försökte prata med andarna genom att skriva meddelanden på väggen, precis som de gjorde. Efter det att Lionel Foysters hälsa blivit sämre flyttade familjen och Harry Price hyrde själv prästgården i ett år. Han anställde 48 personer, mest studenter, som skulle hålla utkik på prästgården efter konstiga fenomen.

En amerikansk psykograf

Vid ett experiment den 27 mars 1938 använde man en psykograf som är ett bräde med bokstäver och en glasplatta som deltagarna i experimentet sätter händerna på. Idén är att man kallar på andarna och att dessa sedan leder deltagarnas händer till rätt bokstäver för att stava fram meddelande. Det sägs att man fick kontakt med anden efter en fransk flicka som en gång varit nunna, men sedan gift sig med en av godsägarna i trakten. Också en annan ande dök upp med det märkliga namnet ”Sunnex Amures”. Denne påstod att han skulle sätta eld på prästgården klockan nio samma kväll, och att man sedan skulle hitta benen efter en mördad person.

Det hände inget den där kvällen, men i februari 1939 brann faktiskt prästgården ner. De n nye ägaren höll på att packa upp sina saker ur lådor, då en oljelampa välte och startade en våldsam brand. Efter branden undersökte ett försäkringsbolag olyckan och kom fram till att den verkade vara arrangerad. Harry Price fick tillstånd att söka igenom källaren och hittade då två skelettben från en ung kvinna. Senare undersökningar hittade inga fler ben.

Senare forskare menar att de tidigare historierna var just bara historier, och att de mer berömda spökerierna under 1930-talet var arrangerade av Harry Price själv. Allt ska alltså ha varit en bluff. Det finns också personer som inte verkar ha någon koppling till Price som säger sig ha sett underliga saker i och runt prästgården. English Society for Psychical Research, ett sällskap som forskar kring spökfenomen, gick igenom allt material som skrivits om fallet efter Harry Prices död 1948. Två kollegor till Price skrev en bok om vad de kom fram till och menade att mycket av ”spökerierna” troligen hade naturliga förklaringar, som råttor i väggarna och knäppningar i huset på grund av fukt, vind och värmeväxlingar. Harry Price blev också utpekad för att ha bluffat fram många fenomen, kanske tillsammans med några av de som bott i prästgården. Just hur mycket Harry Price var inblandad i spökerierna har aldrig bevisats.

Sedan 1970-talet har det också pågått flera undersökningar av kyrkan i Borley, som ligger på andra sidan vägen från den nedbrunna prästgården. Här sägs folk ha hört röster och andra oförklarliga ljud. Vissa säger sig också ha sett underliga skepnader i byggnaden.

Resterna av prästgården i Borley är sedan länge rivna och på platsen står nu enplanshus med trädgårdar.