De gamla grekerna

När Grekland hade sin högkultur under antiken (800-200 f Kr) gjorde man vetenskap av stjärnskådningen.

Grekerna tittade liksom mayafolken och babylonierna på hur planeterna, solen och stjärnorna rörde sig över himlen, för att avgöra hur stora de var och deras avstånd till varandra.

En av dessa kloka greker var Pythagoras. Han kom fram till att jorden troligen var klotformad och att himlens olika föremål snurrade kring varandra.

Enligt Pythagoras var det inte gudar, utan någon sorts mekanisk kraft, ungefär som ett klockverk, som drev himlakropparna runt. Denna mekanik var en del av naturen, och kunde ses på flera ställen, till exempel i en strömvirvel i vatten.

Pythagoras ritade också upp en bild över vårt solsystem, som inte riktigt stämde överens med verkligheten. Han menade att allt snurrade runt en jätteeld, även solen som han trodde var en mindre ljuskälla.

Månen snurrade enligt Pythagoras inte kring jorden, utan gick i en bana runt jätteelden utanför jorden. Då det blev månförmörklelser menade han att en annan planet, "anti-jorden", kom mellan elden och jorden.

Grekerna satte ett namn på rymdens klockverk -"Kosmos", vilket betyder ordning. Man gjorde alla möjliga fantastiska beräkningar och uträkningar. Grekerna kom till exempel på att jorden måste luta hit och dit under sin vandring i rymden - det var så årstiderna uppkom.

Månen, sade man, reflekterar ljus från solen och består därför bara av sten, och det var ju helt riktigt. Antikens vetenskapsmän räknade till och med ut jordens och månens omkrets, samt att de låg på 30 jordklots avstånd från varandra. Det där sista stämde dåligt, men det är ändå fantastiskt att så mycket av vad de kom fram till låg rätt nära sanningen.

En annan stor tänkare, Aristoteles, var säker på att jorden låg i mitten av solsystemet och att allting annat, även solen, snurrade kring oss. Hans idéer utmanades av Aristarchos från Samos, som trodde att det istället var solen som låg i centrum. Det hade han ju helt rätt i. Han antog också helt riktigt att jorden snurrade runt sin egen axel, samtidigt som den cirkulerade runt solen. På så sätt växlade dygnet mellan dag och natt.

Så småningom samlades all kunskap från den grekiska antiken i det jättelika biblioteket i Alexandria. Här låg världens första vetenskapsakademi och "tänkarcentrum". Hit kunde folk från hela världen komma för att söka kunskap.

År 391 efter Kristus beordrade den kristne ärkebiskopen Theofilios att biblioteket skulle brännas, eftersom mycket av det som stod i böckerna inte gick ihop med hur kristendomen såg omvärlden. Alla åsikter utom Aristoteles förkastades. Det var viktigt för dessa tidiga kristna att placera jorden i ordningens mitt. Därmed gick mängder av kunskap förlorad i mer än 1000 år!