Matfiskar
Det är många fiskar som hamnar på våra middagsbord, men några är speciellt viktiga, eller "av särskild ekonomisk betydelse", som det brukar heta. Det innebär egentligen att just dessa fiskar utgör huvuddelen av fiskeinsustrin.
Det är många människor som lever av att gå ut på havet och dra upp de här fiskarna. I Sverige är sillen en populär matfisk vid olika högtider. Det skulle vara otänkbart för många att fira jul och midsommar utan sill.
Sillfiskar
Sillfiskarna är de som fiskas i störst mängd och som alltså är viktigast för fiskeindustrin. De är alla ganska små, blanka fiskar som drar runt i enorma stim. Sillarna har svaga tänder eller inga tänder alls. De lever av plankton som simmar i havets ytskikt. Just sillfiskarnas rörelser i stora stim och deras närhet till ytan gör dem lättfiskade.
Sill
Längd: Upp till 30 cm
Atlanten och Stilla havet
Sillen är den mest fångade fisken i sitt släkte. Den kan röra sig i enorma stim på runt en miljard djur. Ett sådant stim kan vare en mil långt och flera kilometer brett.
Det finns flera arter av sill som lever på olika platser i världen.
Skarpsill
Längd: Upp till 17 cm
Västeuropas kuster, Medelhavet
Det här är också en viktig fisk för matindustrin. Till skillnad från den vanliga sillen säljs den oftast inte färsk, utan på konserver. Skarpsillen kallas också vassbuk på grund av bukfjällen, som är bakåtriktade och vassa.
Sardin
Längd: Upp till 30 cm
Sydeuropas kuster, västra Medelhavet
Det här är en annan sill-släkting som fiskas i stora mängder och hittas på mångas matbord. Sardinen är särskilt viktig för fiskeindustrin kring spanska halvön.
Ansjovis
Längd: Upp till 16 cm
Västeuropas kuster, Medelhavet
Ansjovisen, också kallad sardell, är en av de viktigaste matfiskarna kring Medelhavet. Den säljs både färsk och konserverad. Till skillnad från sina planktonätande släktingar slukar ansjovisen gärna större djur, bland dem fiskyngel. Den har en större mun än andra sillfiskar och en slankare kropp.
Torskfiskar
Torskfiskarna består av över 400 arter. De är alla rovfiskar och många av dem hamnar också på människans matbord. Torskarna och deras släktingar har alla en avlång så kallad”spolformig” kropp. De har många fenor och de flesta av arterna har skäggtöm –en liten maskliknande utväxt på hakan.
Nästan alla torskfiskar hittas i Nordatlanten. Bara en art, laken, lever i sötvatten. Torskarna äter det mesta i havet: fisk, blötdjur, kräftdjur och plankton; allt slinker ner.
Som matfisk finns torskfiskarna i många länder. Ofta hittar man den i frysdisken som vitgråa köttblock. Alla har väl också ätit fiskpinnar eller pannerad torsk någon gång i skolan.
I Portugal är torsken mycket omtyckt. På senare år har man insett att fisket på torsk har varit alltför hård. Det börjar helt enkelt bli ont om dem på vissa ställen i havet. Många länder, och samfund, bland annat EU, vill införa ett stopp på torskfiske, så att torskarna hinner växa till sig och para sig. Annars blir det ju inga nya torskar att fiska.
Lyrtorsk
Längd: Upp till 1 m
Nordatlanten
Lyrtorsken, eller blekan som den också kallas, liknar gråsejen lite grann. Den jagar i flock och äter gärna andra fiskar. Lyrtorsken används för att göra fiskbullar. Annars tycker många människor att dess kött är torrt och inte särskilt gott.
Kolja
Längd: Upp till 1 m
Nordatlanten
Man känner lätt igen koljan på den stora svarta fläcken ovanför bröstfenorna. Den håller sig på ganska grunda vatten, helst inte djupare än 200 m. Den lever huvudsakligen av maskar och musslor i bottensanden.
Långa
Längd: Upp till 2 m
Nordatlanten
Långan är, som namnet berättar, väldigt lång. Den liknar egentligen inte de andra torskfiskarna särskilt mycket. Långan lever av andra fiskar på 100-150 m djup. Tillsammans med torskfisken lubb, som liknar långan mycket, anses långan vara den godaste i släktet.
Långorna torkas och spänns upp på tork för att bli den lutfisk många av oss (men inte alla) gillar att äta på julafton.
Gråsej
Längd: Upp till 1,2 m
Nordatlanten
Gråsejen är en av de största torskfiskarna. Den håller sig gärna i stim över grund med starka strömmar.
Här hittar de mindre kräftdjur som sugs med i vattnets rörelser. Det är också här man fiskar gråsejen. De största fångsterna tas utanför Norge.
Vitling
Längd: Upp till 70 cm
Nordatlanten ner till Medelhavet
Vitlingen trivs på grunt vatten ner till 70 m. Den är en av de torskfiskar som saknar skäggtöm.
Längs kusterna hittar man bara unga vitlingar, bland annat på den Svenska Västkusten. Efter två år går de ut i det grunda havet för att para sig.
Kolmule
Längd: Upp till 50 cm
Nordatlanten
På grund av att sidorna kan ha en blåskimrande färg kallas kolmulen också blåvitling. Den har stora, skarpa ögon och en kropp gjord för att röra sig snabbt, till exempel under jakt.
Kolmularna äter framför allt det lilla kräftdjuret krill. När den jagar går kolmulen samman i stora stim och jagar efter krillen. Det är egentligen när man fiskar räkor som man också får upp kolmular. Istället för att kasta bort den har man använt fisken till matlagning.
Kummel
Längd: Upp till 1,3 m
Nordatlanten
Om dagen hittar man kummeln på 150-500 m djup, där den håller sig rätt stillsam. Om natten går den upp mot högre vattenskikt för att jaga bland annat bläckfisk och andra fiskar.
På matsedeln står ofta kummelns släkting kolmulen. Kummeln är en fin matfisk, men fångas egentligen bara när man trålar långs bottnen efter kräftdjur och bottenfiskar.
Laxfiskar
Det här är ett ganska stort släkte med både stora och små fiskar. Många arter hittar man både i söt- och saltvatten.
De vanliga laxarna är av stort ekonomiskt värde för fiskeindustrin. Man odlar dem ofta i stora bassänger för att ynglen ska få växa upp i en skyddad miljö. De laxar som sedan fångas har släppts fria och fått växa till sig ute i havet. Laxarna är också omtyckta sportfiskar som oftast fiskas i sötvatten med flugspö.
De havsgående laxarna delas upp i två grupper: Stillahavslaxen som består av flera arter och Atlantlaxen som utgörs av den vanliga laxen (med det latinska namnet Salmo salar). Alla laxar delar samma sorts rörelser i livet med tiden i havet och återresan till sötvatten.
Atlantlax
Längd: Upp till 110 cm
Atlanten
Det här är den lax som oftast påträffas runt våra kuster. De riktigt små laxynglen, kallade "stirr", börjar sina liv i floder. När de vuxit till sig kallas de "smolt" och blir mogna att gå på vandring. De tar sig då ut till havs där de äter och växer i ca tre år.
Laxen är en rovfisk som äter andra fiskar och blötdjur. Sedan återvänder laxarna för att leka och para sig i sina "barndomsvatten". Efter parningen dör de och hittas då i stora mängder i vattendragen. Det här är en viktig tid för många andra djur som festar på de döda laxarna, bland dem björnar och rovfåglar.
Laxhannarna förändras fysiskt. De får krokiga, näbblika nosar och en stor puckel på ryggen. Färgen förändras också. Under hela lektiden äter inte laxarna.
Kungslax
Längd: Upp till 90 cm
Stilla havet
Kungslaxen är den största av stillahavs-laxarna. Den fångas mest utanför Nordamerikas västkust. På flera andra ställen, till exempel utanför Australien, Nya Zeeland och Finland har man misslyckats med att plantera in kungslax.
Hundlax
Längd: Upp till 75 cm
Stilla havet
Hundlaxen fångades förr oftast för att torkas och brukas som mat till slädhundar, därav namnet. I älvar i Nordamerika är den på sina ställen en populär sportfisk.
Indianlax
Längd: Upp till 70 cm
Stilla havet
Till skillnad från sina släktingar föredrar indianlaxen plankton framför större bytesdjur. Den anses vara kanske den godaste av alla laxfiskar. Man har försökt plantera ut den i Sverige, men våra vanliga sötvattensfiskar, framför allt gäddan och abborren, har tagit kål på den.
Havsöring
Längd: Upp till 60 cm
Atlanten
Havsöringen följer i stort sett laxens levnadslopp, med födsel och död i sötvatten. Den stora skillnaden är att öringen kan leka och para sig ett par gånger. Liksom laxen är den en omtyckt sportfisk i sjöar och älvar. Till havs hittar man den i kustnära vatten.
Nors och lodda
 |
| Lodda |
 |
| Nors |
De här fiskarna är släkt med laxen på håll och har varit viktiga för många samhällen vid de norra atlantkusterna.
Runt Grönland har loddan fiskats i flera hundra år. Båda fiskarna liknar sillen och är små, mellan 15 och 35 cm. De rör sig i stora stim och är ett viktigt byte för till exempel torsken. Människans ivriga utfiskning av norsen och loddan har gjort att man nu börjar fundera på om man håller på att rubba den ekologiska balansen i havet. Om dessa stimfiskar försvinner, blir man ju också av med viktiga matfiskar som torsken.
Plattfiskar
Plattfiskarna ser ut som om de blivit överkörda. I själva verket ligger de ner på sidan och simmar. Den ena sidan ligger alltid upp och är färgad, ofta som bottnen. Den andra sidan är vit.
När plattfiskarna kläcks ser ynglen ut som vilka fiskar som helst. Men efter några dagar börjar ena ögat krypa över skallen och lägga sig bredvid det andra. Hos några plattfisksarter sitter ögonen till vänster, hos andra till höger.
Alla arter i plattfiskarnas fyra familjer likna varandra mycket. De är rovgiriga fiskar som snabbt gräver ner sig i lös bottensand för att sedan lurpassa på djur som simmar förbi. Då sticker bara ögonen upp ur sanden. Plattfiskarna kan delvis ändra sin färg för att smälta in bättre i omgivningen. Alla plattfiskar är bottenlevande.
De fastnar i trålar som dras längst bottnarna och hamnar i samma nät som krabbor och torskar. Plattfiskarna är omtyckta matfiskar, men kan vara dyra. Många fritidsfiskar fångar dem i utlagda garn.
Rödspätta
Längd: Upp till 50 cm
Atlanten
Rödspättan (kallas också rödspotta) är omtyckt på middagsbordet, särskilt i Sverige. Den är brun som de bottnar den lever på, men pryds av små röda fläckar som blir större under lektiden.
Under vår/försommar hittas rödspättan i grunda kustvatten. Mot sensommar/höst drar den sig ut mot djupare vatten.
Helgeflundra
Längd: Upp till 3 m
Nordatlanten
Kallas också hälleflundra. Denna jätte bland plattfiskarna föredrar de kallare vattnen mellan Kanada och Nordnorge.
Länge var den en viktig fisk för folken på dessa nordliga breddgrader, men numera är den alltmer sällsynt.
Piggvar
Längd: Upp till 1 m
Atlanten
Efter helgeflundran är piggvaren den största i släktet. På ögonsidan, ”ovansidan”, saknar den fjäll, men har massor av flera taggiga benknölar. Som matfisk är den dyr.
Slätvar
Längd: Upp till 60 cm
Atlanten
Slätvaren är, som du säkert räknat ut, en släkting till piggvaren med en helt annorlunda hud.
Slätvaren täcks av små släta fjäll. Kroppen är högre än på vanliga plattfiskar.
Liksom piggvaren är den omtyckt som matfisk, men betingar inte ett lika högt pris.
Sandskädda
Längd: Upp till 20 cm
Atlanten
Den lilla sandskäddan (kallas också slätta) är den vanligaste plattfisken i Sverige. Om du ser små lövliknande varelser som killar kring fötterna på dig i vattnen vid Västkusten är det sandskäddor.
Man kan faktiskt äta den som filé, även om det inte blir mycket kött av den. Den konkurrerar om byten med rödspättan.
Tunga
Längd: Upp till 60 cm
Atlanten
Tungan är rundare, eller rättare sagt ovalare, än de andra plattfiskarna. Släktet tungor finns i en mängd arter med olika färgteckningar.
Den tunga vi har i svenska vatten kallas sjötunga som maträtt. Under dagen ligger tungan nedgrävd i bottensanden. Under natten kommer den fram för att jaga.
Makrillfiskar
Makrillfiskarna hittas i nästan alla delar av världshaven. De är kraftfulla, snabbt simmande fiskar som också rör sig över stora områden. Makrillfiskarna rör sig i stim.
De har liten simblåsa. Vissa arter har ingen alls. De måste därför hålla sig i rörelse hela tiden. Eftersom de inte har en simblåsa som håller dem flytande kan de också dyka otroligt snabbt.
Makrillfiskarna är rovfiskar som lever på en mängd frisimmande djur. Men de står också på matsedeln hos valar, fåglar, sälar och havsuttrar. För att inte tala om hajar och andra rovfiskar.
Makrillen är också viktig för människan. Den fiskas med trål i stora delar av världen och äts både färsk och konserverad.
Vanlig makrill
Längd: Upp till 40 cm
Atlanten och Medelhavet
Den vanliga makrillen är en vackert mönstrad fisk med ganska små fenor. Den främre ryggfenan kan fällas in i en skåra i ryggen för att minska motståndet i vattnet. Detta för att öka farten när den jagar eller jagas.
Strax framför stjärtfenan sitter en rad med småfenor som troligen hjälper makrillen styra när den simmar. Makrillarna samlas i stim med jämngamla djur.
Den fiskas året om, även om finsmakare menar att den är bäst från maj till oktober, då den är magrare. Makrillen säljs som färskfisk men också konserverad i olja, saltad, torkad eller rökt.
Tonfisk
Längd: Upp till 1,8 m
Atlanten och Medelhavet
Det är tonfiskens vana att röra sig i stim som gjort den till en otroligt praktisk matfisk. Tonfiskarna äör rejäla djur som kan väga uppåt 700 kilo per styck. Det är mycket kött på en fisk. Tänk dig då ett stim med ett tjugotal tonfiskar. Precis som makrillen har tonfiskarna en rörlig ryggfena och flera småfenor som ger dem väldigt bra simförmåga.
De äter mest andra, mindre fiskar, inklusive makrill, men jagas själva av många djur, bland annat späckhuggare. Tonfisken fiskas ofta med långrevar som har hundratals små krokar. Förr användes mest stora nät som sattes ut men delfiner fastnade ofta i dessa och dog. På grund av detta har många människor och naturskyddsorganisationer försökt se till att näten slutar användas.
Den största delen av tonfiskfångsten går direkt till konservindustrin. Man kan köpa tonfisk på burk i Sveriges alla matbutiker. På senare tid har tonfisken börjat försvinna från många platser. Man kunde tidigare hitta den utanför Brittiska öarna, men där är den numera sällsynt.
Störar
De flesta arter av stör lever hela livet i sötvatten och hittas framför allt i floder. Den vanliga stören lever bara som yngel i sötvatten och går efter ca två år ut i havet.
Stören är en mycket primitiv benfisk. Skallen är av brosk och ryggraden är mycket enkel. Störarnas fjäll är sammanväxta till en sorts benplattor, några av dessa är väldigt stora.
Under den långa nosen sitter ett knippe tentakler som känner av bottnen efter föda. Stören lever av de djur som rör sig på bottnen, det är mycket plattfisk, kräftdjur och musslor. Ibland händer det att störens stjärt bryts av. Den växer inte ut igen, men fisken tar ingen större skada av detta. Stören är en storvuxen fisk som kan bli uppåt 6 m lång, fast detta är sällsynt numera.
Stören i sig är ingen egentlig matfisk, det är den värdefulla rommen man vill åt. I Ryssland odlas störar i fångenskap för att man lättare ska få tag på rommen. Denna obefruktade rom saltas och äts sedan rå som maträtten kaviar. Det här är en av världens dyraste rätter och har ibland använts som valuta att handla med.
