Rockor
Rockorna är nära släktingar till hajarna men för ett helt annat liv. De är alla platta och mestadels bottenlevande och långsamma. Gälarna sitter på undersidan av kroppen.
De har blåshål bakom ögonen som de andas in genom. Hajarna simmar genom att vifta med stjärten medan rockorna tar sig fram genom att bölja med sidofenorna.
 |
| En torkad rocka omgjord till "sjöjungfru". |
De har inte hajarnas vassa tänder utan har platta eller runda benplattor som maler sönder maten. Ett gemansamt drag med hajarna är att de har bentänder på huden istället för fjäll. De är alla jägare och äter oftast djur från bottnen, det vill säga kräftdjur, maskar och musslor.
 |
| Rockans undersida med "ansikte". |
Liksom många hajar lägger rockorna fyrkantiga ägg men saknar griptrådar i kanterna. Rockor fiskas inte av människan och det är sällan de används till matlagning.
Under flera århundraden fångades rockor och torkades på olika sätt, så att de skulle likna drakar och till och med sjöjungfrur. Undersidan av en rocka med näsborrar och mun liknar faktiskt ett människoansikte lite. Dessa fejkade monster såldes till lättlurade människor eller hängdes upp i kyrkor.
Knaggrocka
Längd: Upp till 1 m
Norra Atlanten
Knaggrockan hittas också i Svenska vatten ibland. Den är väl kamouflerad på en spräcklig havsbotten. Längs ryggen löper er rad taggar, som visserligen är vassa men inte särskilt farliga att trampa på.
Längst ut på svansen sitter ett litet elektriskt organ, som troligen bara används till att känna av rörelser i vattnet. Knaggrockan fiskas egentligen inte, men följer ibland med upp i trålar. Den har ett mycket gott kött.
Stingrocka
Längd: 1-2,5 m
Alla varma och temprerade hav.
Stingrockorna utgör en familj med flera arter i olika hav i världen. De är respekterade av fiskare och dykare på grund av den mycket giftiga tagg som sitter vid sidan av svansen. Det är egentligen när rockan blir störd eller trampad på som den använder sin gifttagg genom att piska med stjärten.
Stingrockan kan också leva i sötvatten och ibland tar den sig in i floder. I delar av Medelhavet är stingrockan en uppskattad matfisk. Sveansen huggs av så snart rockan är fångad.
Örnrocka
Längd: 1-4 m mellan vingarna
Alla varma och temprerade hav.
Liksom stingrockan har örnrockan en gifftagg som kan vara farlig för människan, även om det är sällan någon dött av ett stick.
Örnrockan tillhör släktet vingrockor, som "flyger" fram genom vattnen med långsamma slag av sidofenorna. De kan bli stora, vissa arter upp till 4 m mellan vingspetsarna.
Örnrockan har en mycket lång svans, som hos vissa exemplar kan vare fyra gånger så lång som kroppen.
Manta
Längd: 1,5-6 m mellan vingarna
Alla varma och temprerade hav.
Den fredliga mantan kallas också djävulsrocka efter de hornliknande utväxterna vid munnen. De är egentligen en sorts paddlar som skopar in mantans mat i munnen - nämligen plankton.
Oftast ser man mantorna strax under ytan. Det här är ovanligt bland de bottenlevande rockorna, men nödvändigt eftersom det är där planktonet finns. Ibland tar mantan stora språng över vattenytan. Vissa uppgifter menar att de vid dessa tillfällen föder sina ungar.
Dykare har ibland kunnat komma riktigt nära mantan och till och med liftat genom att hålla fast i fenorna. Mantan tillhör vingrockorna och är släkt med örnrockan.
Marmorerad darrocka
Längd: Ca 1,2 m
Atlanten och Indiska oceanen
Darrockorna har nästan helt runda kroppar och är mestadels kamouflagefärgade för att inte synas i bottenskiktet. De har par var sida om kroppen organ som kan skicka ut elektriska stötar på upp till 1600 watt vid 200 volts spänning. Stötarna används till försvar men också när rockan jagar för att bedöva bytet. De kan ta så stora byten som laxar.
Darrockorna är inte farliga för människan, även om det kan kännas obehagligt att trampa på en.
Hajrocka
Längd: 1,7 m
Medelhavet och Västafrikas kust.
Detta är den rocka som är närmast släkt med hajarna. Den simmar både genom att bölja med sidofenorna och piska med stjärten. På grund av sin avlånga, lite lustiga kroppsform kallas den på engelska för "guitar fish" (gitarrfisk).
Hajrockan jagar genom att ligga nedgrävd i mjuk sand till ett lämpligt byte simmar förbi. Några arter har extra stora bentänder på ryggen, som ser ut som taggar.
Sågfisk
Längd: 2-7 m
Tropiska och subtropiska hav.
Sågfisken är ännu mer hajliknande än hajrockorna och simmar bara genom att slå med stjärten.
De letar ofta mat genom att gräva med sin sågliknande nos i bottensanden, men slår också med sågen i fiskstim och har på så sätt ihjäl många fiskar på en gång. Sågen utgör ungefär en tredjedel av fiskens kropp och har runt 24-32 par vassa taggar.
