Apollon

Apollon som en romersk staty efter grekisk förlaga.

Apollon är son till Zeus och Leto, och tvillingbror till systern Artemis. Apollon är musikens och konstens gud. Han var också läkekonstens beskyddare och den skickligaste av alla bågskyttar. Ibland har han använts som en symbol för solen, liksom hans syster Artemis ibland kopplas ihop med månen. Apollon kunde också se in i framtiden och oraklet i Delfi stod under hans beskydd.

När Zeus hustru Hera fick reda på att Leto skulle föda Zeus barn förbjöd hon genast Leto att föda på ”fast mark”. Leto begav sig därför till den flytande ön Delos och födde Apollon och Artemis. Sedan gjorde Zeus fast ön och dess systeröar i havsbottnen.

Apollon avbildas alltid som en vacker, skägglös ung man. Han bär ofta på en båge och pilar, eller musikinstrumentet lyra. Man tillbad Apollon framför allt på ön Delos och i staden Delfi. I Delfi arrangerades de Pytiska spelen vart fjärde år som var en sort föregångare till OS, kan man säga. Dessa idrottslekar hölls till äran av Apollons seger över ormen Pyton.

När Apollon var väldigt ung jagade han rätt på ormen Pyton som hade försökt sluka hans mor Leto när hon var gravid. Kanske var Pyton ett annat av Heras grymma påhitt. Vid en källa utanför Delfi hittade han monstret och dödade det med en pil. Men Apollon blev straffad av Gaia, moder jord, eftersom Pyton var hennes son.

Kort därefter retade Apollon upp Eros och kallade honom för en usel bågskytt. Den lille kärleksguden Eros tyckte inte om Apollons sång och bestämde sig för att ge igen. Apollon var kär i nymfen Dafne och Eros sköt en pil av avsky i Dafnes hjärta. När hon fick se Apollon sprang hon för livet och guden kunde inte förstå varför. Han jagade efter henne tills Dafne bad till moder jord för att få hjälp. Genast förvandlades Dafne till ett lagerträd, som den olycklige Apollon omfamnade. Sedan dess var lagerträdet Apollons heliga träd och han sågs ofta bära en krans av dess blad i håret. Denna krans bars sedan av segrare i tävlingar i antikens Grekland.

Apollon på en grekisk golvmosaik

Apollon hade flera älskare, både män och kvinnor. Tillsammans med prinsessan Coronis hade han sonen Askleipos. Men Coronis blev snart förälskad i en annan man, Iskys. Kråkan, som på den tiden var vit, skvallrade för Apollon. Han blev galen av vrede. Först gjorde han kråkans fjädrar svarta och sedan dödade han Iskys. Han skickade sin syster Artemis att döda Coronis, vilket hon också gjorde. Men hon gjorde också kråkan till en helig fågel och dödens budbärare. Apollon uppfostrade själv Askleipos och gjorde honom sedan till läkekonstens gud.

Långt senare dödade Zeus Askleipos med en åskvigg. Apollon vågade inte hämnas på sin far med dräpte en av de cykloper som smidde Zeus åskviggar. Som straff fick Apollon arbeta ett år som herde åt kung Admetus. Men så värst mycket straff blev det ändå inte. Apollon trivdes bra med sitt nya, enkla liv och blev god vän med Admetus.

Apollon reste om vintrarna till landet Hyperborea som sades ligga norr om Grekland. Där lyste solen dygnet runt och människorna levde ett ovanligt lugnt och långt liv. Han älskade folket där och de dyrkade honom som sin främste gud.