Helios

Helios avbildad på en grekisk urna.

Helios var den grekiska solguden och ofta beskriven som själva solen. När solen vandrar över himlen under en dag är det egentligen Helios starkt skinande vagn som vi ser fara förbi. Han var son till titanerna Hyperion och Theia och bror till mångudinnan Selene och gryningsgudinnan Eos. Ibland kallas också Apollon för solguden, men Apollon står mer för det ljus som ger liv om dagen. Helios är källan till detta ljus.

Det finns inte så många berättelser om Helios, eftersom hans enda syssla var just att resa över himlen varje dag och sprida sitt ljus. Han hade en son som hette Faeton, som gärna skröt för sina vänner att solguden var hans far. De trodde honom förstås inte och skrattade bara åt honom. Faeton blev arg och talade med Helios om det hela. Helios svor vid floden Styx att hjälpa Faeton att bevisa sanningen, men när Faeton ville låna vagnen för att köra runt i den framför sina vänner blev han tveksam. Han försökte övertala Faeton att hitta på något annat, men den unge mannen ändrade inte på sig. Till slut fick han låna solvagnen, men den visade sig inte vara så lätt att köra. Helios hästar var vilda och till slut tappade Faeton kontrollen över dem. Hästarna drog runt vagnen i en rasande fart över himlen. Ibland strök de så nära jorden med vagnens flammande hjul att marken sveddes till öken. Nästan hela Afrika brann upp och människorna blev alldeles mörka i hyn. Till slut ingrep Zeus och stoppade vagnen med en åskblixt. Faeton ramlade ur och föll ner i floden Eridanos där han drunknade. Hans systrar, Heliaderna, sörjde honom så djupt att de förvandlades till popplar, som grät gyllene sav.

Helios hade sin största kult på ön Rhodos. Under en gräslig ritual kördes ett fyrspann hästar över en klippa rakt ner i havet för att minnas Faetons död. Den berömda jättestatyn Kolossen på Rhodos sades vara en avbild av Helios. I Rom kallades Helios för Sol.