Pan

Pan lär herden Daphins spela flöjt.

Pan är herdarnas skyddsgud. Han springer omkring i berg och på slätter tillsammans med får och boskap. Han spelar alltid på sin flöjt, som kallades just panflöjt eller syrinx. Pan har en gets bakben och horn. Han är skäggig och luden och liknar satyrerna, men har inget med dem att göra. Satyrerna tillhörde vinguden Dionysos följe.

I de flesta myter är Pan son till Hermes och nymfen Dryope. Det sägs att Pans mor blev så rädd för hur han såg ut när han föddes, att hon lämnade honom och sprang sin väg. I några sagor verkar dock Pan vara en äldre gud. En av de allra första. I en version av sagan om kampen mellan Zeus och monstret Tyfon får Zeus hälsenorna bortslitna av Tyfon. Det är då Pan och Hermes som stjäl tillbaka dem.

Det sägs att det var Pan som på order av Zeus gav Artemis hennes fantastiska jakthundar och att det var han som lärde Apollon se in i framtiden. Det verkar som om Pan hade flera mystiska och användbara förmågor, men själv tyckte han bäst om att leva med herdarna ute på fälten och spela på sin flöjt.

Pans berömda flöjt har uppkomst i en historia om hur guden förgäves uppvaktade den vackra nymfen Syrinx. Hon var snabbare än alla de människor och satyrer som försökt fånga henne, men Pan hann hon inte undan. Just när hon hoppade över floden Ladon fick Pan tag i henne. Pan ropade ut till nymferna i floden att hjälpa henne och genast förvandlades hon till vass som växte vid flodkanten. Den besvikne Pan skar några vasstrån och band samman dem till en flöjt med flera pipor. Han spelade sedan alltid på denna flöjt som han döpte efter nymfen Syrinx. Idag kallar vi oftast en sådan flöjt för just panflöjt.

En gång ställde Pan upp i en musiktävling mot guden Apollon som spelade på sin lyra. Apollon var säker på att vinna med sitt vackra lyrspel. Men domaren kung Midas tyckte bättre om Pans flöjt och gav segern åt honom. Apollon blev så arg att han gav kung Midas åsneöron.

Pan enligt konstnären Arnold Böcklin.

Pans musik kunde också vara fruktansvärd. När giganterna anföll Olympen blåste Pan fram fruktansvärda toner i ett stort horn, vilket gjorde giganterna skräckslagna. Ordet ”panik” lär komma just av Pans förmåga att framkalla plötslig skräck och rädsla, särskilt på ödsliga platser.

Pan dyrkades i Arkadien av bergsbor, men hade antagligen kulter även på andra platser i Grekland.